| Original Full Text | INSTITUTIONEN FÖR LITTERATUR, IDÉHISTORIA OCH RELIGION Hur börjar man leva när man är redo att dö? En kvalitativ studie om människor som lämnat Jehovas vittnen How to start living when you are prepared to die? A qualitative study about people who left Jehovah´s Witnesses Therese Jingnert Sundberg Termin: HT 2023 Kurs: RT1400, Examensarbete i Religionsvetenskap och Teologi, 15 hp Nivå: Kandidatexamen Handledare: Daniel Enstedt 2 Abstract Title: How to start living when you are prepared to die? A qualitative study about people who left Jehovah´s Witnesses Author: Therese Jingnert Sundberg The aim of this study was to create a greater understanding of apostates, by analyzing narratives of five ex-members regarding their exit from Jehovah´s Witnesses. I conducted interviews to gather descriptions from specific individuals in relation to their experiences, mainly focusing on the role of an ex-member of a specific group. The informants in the study were 38-73 years old, three women and two men. The empirical data I collected was later coded through qualitative content analysis, where central topics and themes formed the basis for the analysis of the results. The analysis was further based on Helen Rose Fuchs Ebaugh's theory about the exit process, as well as Erwing Goffman's various role theories, with a focus on role formation. The results showed that ex-members of Jehovah's Witnesses were affected in a various way by the process of leaving – that is to say before, during and after the apostasy. The informants explicitly made it known that leaving the church led to great consequences for them, not least because of the psychological and mental suffering it entailed when close relatives broke contact with them through the practice of shunning. For all interviewees it had also been a long process to leaving religion (both the church and the belief system, which does not necessarily have to happen in close connection). The results further showed that the membership of Jehovah's Witnesses - with an implemented "Truth" in response to existential questions - led to practical and emotional difficulties for the informants. This, likewise, affected the re-creation of identity in connection to the exit process and resulted in an altered view of the world and themselves. In conclusion the study showed that an "us-and-them" mentality was produced between the ex-member and former group. It is, however, important to realize that apostates in support groups, e.g. on various Internet forums, can constitute a homogeneous clientele. This is why a more polarized narrative can be brought forward from the ex-member in a construction of "the other". Key words: Jehovah´s Witnesses, apostate, exit process, ex-member, group, roll, identity 3 Förkortningar Apg = Apostlagärningarna GU = Göteborgs universitet JV = Jehovas vittnen Jag skriver ut ”Jehovas vittnen” första gången i varje kapitel (från kapitel 1) i uppsatsen, därefter följer förkortningen JV, med undantag av direkta citat och i början av meningar. Mos = Moseboken NRM = New Religious Movement, s.k. nyreligiösa rörelser Övriga kommentarer Shunned. I arbetet används i huvudsak det engelska ordet eftersom det inte finns ett bra svenskt ord för översättning, främst när ordet ska böjas. Rörelsen = Begreppet ”rörelsen” används om Jehovas vittnen genomgående i arbetet. Alla apostater i studien definierar kyrkan som en sekt, men JV är ett trossamfund som uppbär statsbidrag i Sverige och därför används de mer neutrala benämningarna rörelse eller grupp. 4 Förord Jag vill tacka de informanter som medverkat i studien, för att de frikostigt delat med sig av sina livsberättelser och tankar kring vad de erfarit och upplevt under sin tid som Jehovas vittnen – och som ex-medlemmar till gruppen. Deras vilja och mod att dela med sig av, i många fall ett innerligt och känsligt material, bidrar till en större förståelse och kunskap av hur det kan vara att leva i en sluten grupp – och att lämna den Tack! / Therese Jingnert Sundberg 5 Innehållsförteckning 1. Inledning ............................................................................................................................................ 7 1.1 Tål tron att granskas? .................................................................................................................... 7 1.2 Problemformulering utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv ................................................ 8 1.3 Studiens relevans i ett samhällsperspektiv .................................................................................... 9 1.4 Syfte och frågeställningar ............................................................................................................ 10 1.5 Avgränsning ................................................................................................................................ 10 2. Bakgrund .......................................................................................................................................... 11 2.1 Jehovas vittnen – historisk bakgrund .......................................................................................... 11 2.1.1. Religion och ideologi ................................................................................................................ 11 2.1.2. Organisation och styrning ......................................................................................................... 13 2.1.3. Jehovas vittnen – i Sverige ....................................................................................................... 14 2.2. Definiering av apostasi och apostat ............................................................................................ 14 2.2.1 Religionsfrihet och frihet från religion - en mänsklig rättighet ......................................................... 14 3. Metoder och metodologiska överväganden ................................................................................... 16 3.1 Metodologi och metod - fördelar och begränsningar .................................................................. 16 3.2 Urvalsprocessen ........................................................................................................................... 16 3.3 Genomförandet av intervjustudien .............................................................................................. 17 3.4 Bearbetning av empirin och analysmetod ................................................................................... 17 3.5 Studiens tillförlitlighet ................................................................................................................. 18 3.6 Forskningsetiska överväganden och problematisering ................................................................ 19 4. Tidigare forskning ........................................................................................................................... 20 4.1 Avståndstagande som praktik ...................................................................................................... 20 4.2 Processen att bryta sig loss och lämna gruppen bakom sig ......................................................... 21 4.2.1 Postexit – fyra olika faser .......................................................................................................... 22 4.2.2 High cost religion – high cost leaving .......................................................................................... 22 4.3 Att lämna eller stanna kvar i en rörelse ....................................................................................... 23 4.4 Antikultrörelser, konstruktioner och rollgestaltning ................................................................... 23 4.5 Apostasi ur ett sociologiskt perspektiv ........................................................................................ 24 4.6 Ingångar och utgångar ur Jehovas vittnen i Sverige .................................................................... 25 4.7 Diskrepans eller konsensus inom forskningen?........................................................................... 25 4.8 Eget bidrag till forskningen ......................................................................................................... 26 5. Teoretiskt ramverk .......................................................................................................................... 27 5.1 Exitprocessen – Att bli ett ex....................................................................................................... 27 5.1.1 Att skapa en ex-roll ................................................................................................................... 28 5.2 Goffmans rollteori ....................................................................................................................... 29 6. Resultat och analys .......................................................................................................................... 31 6.1 Exit, avståndstagande - och mötet med ”den onda världen” ....................................................... 31 6 6.1.1 Redo att dö - Ångest, rädsla och depression ............................................................................... 35 6.2 Identitet, nyorientering och potentiella möjligheter .................................................................... 35 6.3 Ex-medlemskap och problem med en internaliserad världsbild .................................................. 38 6.3.1 Konstruktion av ”den andre” ...................................................................................................... 40 7. Sammanfattande diskussion ........................................................................................................... 42 Referenslista ..................................................................................................................................... 44 Bilaga 1 (Intervjuguide) .................................................................................................................. 48 Bilaga 2 (Informationsbrev) ........................................................................................................... 49 7 1. Inledning Det märkligaste när man vet att man aldrig ska dö är att man aldrig börjar leva. Nu känns helt plötsligt varje sekund. Det eviga livet är förlorat […] Jag är nu ansvarig för mitt liv fullt ut […] Vad jag gör med mina egna sekunder (Engelv 2021:80). 1.1 Tål tron att granskas? Jag har alltid tyckt att det varit intressant att diskutera och problematisera religion, men framför allt har den mer destruktiva sidan av religion kommit i fokus för mitt intresse. Denna nyfikenhet har lett mig till många intressanta livsberättelser om enskilda människors öden, t.ex. litteratur om människor som levt - och lämnat - olika religiösa sammanhang. Exempelvis Erik Engelv som citeras i inledningen från boken Jag är inte död, där han beskriver utträdet från Jehovas vittnen och hur han kom att betraktas som död. Att lämna sin religion - och att bli en s.k. avhoppare - har därför blivit ett särskilt intresse. Jag har i min jakt på ny kunskap i ämnet också tagit del av Sektpodden med Rigmor Robért och Emma Gembäck, som producerat 167 avsnitt. Därtill har jag uppmärksammat att medier (TV, radio, poddar, tidningar, filmer) under senare år lagt alltmer fokus på att diskutera människor som är/varit med i olika religiösa grupper. Jag upplever därför att religion inte längre bara är en privat angelägenhet, trots att Sverige är ett sekulärt land, vilket möjligtvis både kan kopplas till digitalisering och globalisering. På TV och radio (t.ex. SVT Play, Netflix, HBO Max, P1-P4s poddprogram) sänds det också många dokumentärer om människor som kommit i kontakt med olika religiösa grupper. Vad gäller just JV publicerade Uppdrag Granskning (2022) dokumentären Ärren från Jehovas vittnen (baserat på 44 intervjuer av ex-medlemmar) och året därpå kom uppföljaren Ärren från Jehovas vittnen – vad hände sen? På SVT Play finns också dokumentärserien Gud som haver barnen kär (2022) i fem delar. Likaså har den grävande journalisten Jenny Kuttim, som lämnade JV när hon bara var 13 år gammal, skrivit en bok såväl om sina upplevelser som ett avslöjande reportage om rörelsen då hon granskar JV i sin bok Sanningsbärarna (2022). Jenny har också medverkat i SVT, t.ex. Story (2023) med avsnittet Sektbarnets hämnd på SVT Play. Det är just här, i denna smältdegel, som intresset att forska växer sig större. Vilket förhållande finns det mellan insidan och utsidan av en grupp? Om man föds in i JV vilka konsekvenser kan 8 det leda till om man vill lämna gruppen som vuxen? Hur ser processen att lämna ut och har det något med roller att göra? Kan medlemmar stanna i JV för att slippa förlora sin sociala kontext? Ingången till ämnet bygger således på en vilja att öka förståelsen för erfarenheten att lämna en religiös grupp, liksom mer specifik kunskap om de individer som i dagens Sverige lämnar JV. Som synes ovan kan alltså både eget intresse och mediers fokusering generera frågor, som blir till forskningsfrågor. Det gäller dock att vara uppmärksam så att det egna intresset inte leder till en snedvridning av vare sig design, insamling eller analys. Jag argumenterar vidare under följande två rubriker att ämnet har relevans inom samhällsforskningen, samt att ämnet är viktigt att utforska eftersom det finns stora kunskapsluckor som bör fokuseras och prioriteras. Dessa kunskapsluckor gäller framförallt ex-medlemmar i JV - apostater - och exitprocessen, men även kunskapsluckor gällande religiös påverkan, religionsfrihet och andlig kränkning. 1.2 Problemformulering utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv Religionernas politiska och sociala inflytande har ökat de senaste decennierna och religion har blivit en betydelsefull faktor, inte minst vad gäller internationell och nationell politik, mänskliga rättigheter och demokratiseringsprocesser (Umeå Universitet 2024). Det är därför viktigt att anlägga ett kritiskt religionsvetenskapligt perspektiv för att förstå religion idag i det svenska samhället. Här har Liedgren Dobronravoff (2007) lämnat ett viktigt bidrag till forskningen kring hur och varför man går med i en religiös rörelse och hennes doktorsavhandling behandlar ämnet ingångsprocessen och utgångsprocessen i JV i Sverige. Ett ämne som kräver mer forskning, inte minst eftersom vi behöver höra fler narrativ från de som lämnar en religiös rörelse. Hur ser deras exitprocess ut? Vilka erfarenheter bär de med sig och vilka upplevelser präglar deras liv? Detta ämne behöver särskilt undersökas vad gäller trossamfund som uppbär bidrag från svenska staten - eftersom samfundet under dessa premisser ska erbjuda medborgarna en viss service - samt inte kan stå i strid med samhällets demokratiska värderingar. År 2019 blev JV klassificerat som trossamfund, i och med att kyrkan blev godkänd för statsbidrag. År 2021 erhölls en första utbetalning på 2 miljoner kronor, samt ett skadestånd på 8,5 miljoner för JV´s 12 år långa juridiska kamp (Uppdrag Granskning 2022). Trots detta kan man läsa på JV´s hemsida att rörelsens medlemmar inte ska delta i allmänna val eller göra militärtjänst, att en livräddande behandling som innebär att ge blod är strikt förbjuden, att en kvinna ska underordna sig sin 9 man, att sex utanför äktenskapet och homosexualitet är en synd, samt att teokrati är bättre än demokrati (JW.ORG 2023). Enligt (Kuttim 2022) ska även misstankar om brott hanteras internt. Det ska tilläggas att JV i SVT´s dokumentär Ärren från Jehovas Vittnen uttalar sig på följande vis genom det skandinaviska huvudkontoret: Jehovas vittnen bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på, bland annat genom att vara laglydiga medborgare och arbeta för frid, starka familjeband, kärlek till medmänniskor och höga moralnormer […] För att bli ett Jehovas vittne måste man vara mogen och ha genomgått en lång bibelkurs där man bland annat lär sig vad Jehovas vittnen tror om politik, hälsovård, sexualmoral och uteslutning. Ingen blir tvingad att bli ett Jehovas vittne (Uppdrag Granskning 2022). 1.3 Studiens relevans i ett samhällsperspektiv Barbro Westerholm (FP) lämnade år 1995 in en motion till socialutskottet (Bet. 1994/95:So406) gällande andlig kränkning. Nedan citeras direkt ur motionen: Medan vi har konventioner och lagar som kan användas för att åtgärda fysisk och psykisk kränkning av de mänskliga rättigheterna så saknar vi instrument att komma åt den andliga kränkningen. Det innebär att vi inte på laglig grund kan hjälpa de personer vars vilja totalt underkastats andra människors maktutövning. […] Mot bakgrund av ovanstående anser jag att det behöver tillsättas en parlamentarisk utredning som får i uppdrag att närmare studera problemet och komma med förslag i lagstiftningsfrågan och om hur man skall hjälpa denna glömda och gömda grupp som blivit fråntagen den viktigaste av de mänskliga rättigheterna, rätten till sin fria vilja. Utredningen bör också ge förslag om hur man kan förebygga att problemet uppstår och hur man bäst sprider kunskap om problemet till berörd personal. År 1998 presenterades utredningen I God Tro (SOU 1998:113) och i den konstaterades det bl.a. att det fattas nödvändig kunskap vad gäller olika religiösa rörelser, samt vad religionsfrihet innebär och inte innebär. Man föreslog en forskningssatsning, men trots det har det inte hänt så 10 mycket. Det finns fortfarande stora glapp i kompetensen, vilket påverkar de yrkesgrupper som möter avhoppare av alla dess slag: hälso- och sjukvård, skola, polis, socialtjänst etc. Den organiserade hjälpverksamheten bygger därmed fortfarande främst på frivilliga insatser från anhöriga och ex-medlemmar från olika rörelser, vilket problematiseras av Järvå (2009a). År 2000 lämnade även politikern Carina Hägg (S) in en motion i ämnet (Bet. 2000/01:So395). 1.4 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att utforska potentiella problem och möjligheter för de som lämnar sitt religiösa sammanhang, specifikt apostater från JV. Detta görs genom att ta del av fem ex-medlemmars livshistorier. Genom dessa ex-medlemmars narrativ skapas en större kunskap om exitprocessen, samt de rollgestaltningar apostaten behöver förhålla sig till under processen. Studien utgår från följande övergripande frågeställningar: - Vilka erfarenheter utmärker processen att lämna JV och vilken betydelse tillskrivs den erfarenheten/upplevelsen? - Hur framställs exitprocessen - tiden före, under och efter apostasin - av ex-JV i deras livsberättelser? - Hur beskriver en ex-medlem JV och sitt tidigare medlemskap i kyrkan? - Hur beskriver apostater som sökt sig till en hjälporganisation sina upplevelser i JV? 1.5 Avgränsning Det finns det mycket att läsa om religiösa sammanhang och medlemmar som har lämnat dessa. Jag har dock valt att begränsa mig till att skriva om JV och därtill undersöka vad roller har för betydelse för exitprocessen. Jag har avgränsat mig till fem intervjuer, då det varit svårt att få tag på ex-medlemmar som vill berätta om sina erfarenheter. Att det skulle vara extra svårt att få tag på ex-JV beror bl.a. på att ett vittne som lämnar rörelsen måste lämna allt (Liedgren Dobronravoff 2009; Svahn 2012; Kuttim 2022; Luther 2023). Med andra ord lämnar man inte rörelsen lättvindigt, och de som lämnar kan ha trauman förknippade med sin exit. 11 2. Bakgrund Nedan presenteras Jehovas vittnens kunskapsanspråk och ideologi, samt organisering/styrning av rörelsen och dess medlemmar. Syftet att ge en bakgrund till vad det innebär att vara medlem i JV, samt att bli en ex-medlem till rörelsen. Därefter definieras begreppen apostasi och apostat. 2.1 Jehovas vittnen – historisk bakgrund Jehovas vittnen har sina rötter, i likhet med många andra kristna rörelser, i USA under sent 1800-tal. Grundaren hette Charles Taze Russell (1852-1916) och kom från en förmögen handelsfamilj i Pittsburgh, Pennsylvania. Vid 17 års ålder började Russel tvivla på sin kristna tro, men Bibeln fascinerade honom och han började - påverkad av samtidens apokalyptiska profetior inom vissa rörelser - tolka Bibeln på ett eget sätt, där spekulationer om Jesus återkomst spelade en central roll (Svahn 2012; Kuttim 2022). Russel investerade sin förmögenhet i ett bokförlag och tryckte sedermera skrifter för att sprida sin tolkning av Bibeln. År 1870 bildade Russel organisationen Bible Student´s Organization - en organisation som byggde sina idéer på Bibeln och på siffermystik - och år 1881 grundade han Zion´s Watchtower Tract society, vilket är motsvarande dagens JV (själva namnet tillkom dock först 1931 efter Russels död). Det tryckta ordet - och att sprida detta - är fortfarande centralt för medlemmarna, vilket bl.a. månadsmagasinet Vakttornet är ett bevis på. Detta publicerades för första gången 1879, fast under titeln Zion´s Watch Tower and Herald of Christ´s Presence (Svahn 2012; Eldberg 2013). Profetior om ändens tid utgör fortfarande fundamentet i läran för JV, profetior som organisationen av nödvändighet behövt omtolka och justera under årens lopp. Till exempel har följande årtal varit fastställda för tidens slut: 1874, 1914, 1918, 1920, 1925, 1941, 1975 – och inte minst covid-pandemin sågs vara tecken för Jesu snara återkomst (Svahn 2012; Luther 2023). Russell omtolkade dock specifikt år 1914 till året då Jesus faktiskt kom tillbaka till jorden, men andligen och osynligt, och rörelsens andra ledare Joseph Franklin Rutherford kom i sin tur att fokusera andra datum, och så har det fortsatt fram tills idag (Svahn 2012). 2.1.1. Religion och ideologi Enligt Eldberg (2013) menar JV att ett stort avfall från den sanna kristendomen började strax efter att den sista av Jesu apostlar avlidit och att kyrkan sedan dess varit i villfarelse och 12 falskhet. Bara i enstaka små förföljda grupper - som tagit avstånd från den officiella kristendomen - har man kunnat hitta ”rätt” tro. Några andra specifika skillnader mellan den kristna kyrkan och JV är vidare att Jesus inte är Gud, utan en skapad varelse (Jehova har två söner, Mikael, Jesus, och Lucifer, Satan). Man betonar också att gärningar är avgörande för frälsning – och menar som biblicistisk och eskatologisk rörelse mer eller mindre explicit att sökandet av Gud per definition är studiet av läran (Svahn 2012; Eldberg 2013). Man kan alltså säga att rätt lära, i rätt organisation, är förutsättning för frälsning. Dessutom ser man inte Gud som treenig, som inom resten av kristenheten, och man menar att människan inte har en själ och förnekar därför bestämt ett helvete. Däremot kommer Jehova, i ett gigantiskt folkmord, döda alla som inte tillhör rörelsen när Harmagedon inträffar, d.v.s. Domedagen när Jehova kommer att utplåna alla som inte tillhör JV enligt Uppenbarelseboken Kap 16, vers 16. Tiden är därför kort och medlemmar måste missionera för att inte bli skyldiga till ”blood guilt”, d.v.s. skyldiga till människors död i folkmordet (och själva dödas). Tiden man missionerar ska också rapporteras in till JV´s administration (Svahn 2012; Kuttim 2022; Luther 2023:106). Enligt JV föddes den första människan år 4 128 f.Kr. År 1914 ska Jesus ha kommit tillbaka till världen och år 1917 störtades Satan till jorden. Vad gäller Harmagedon är denna alltid nära förestående, vilket komplicerar livet för medlemmarna som alltid behöver vara redo och därmed inte alltid planerar för detta liv (Svahn 2012). Ytterligare några särskiljande drag att beakta är enligt Svahn (2012), Eldberg (2013), Kussim (2022) och Luther (2023) följande nedan punkter: 1. Det är av teologisk vikt att säga Jehova, utifrån det sätt varpå Gud skrivs på hebreiska i Gamla Testamentet, där vokaler inte finns i språket och skrivs JHWH. 2. Enligt rörelsen kommer 144 000 av medlemmarna att bilda regering med Jesus i himlen efter Domens dag, den s.k. lilla hjorden, en tanke rörelsen bygger på text från Uppenbarelseboken Kap 7. Övriga rättrogna, vid den tid då alla icke-trogna förintas av Gud, får istället vara kvar i ett paradis på jorden, likt en andra klassens utvalda. 3. Blod är förbjudet, även som livräddande åtgärd, något rörelsen hänvisar till Apg. 15:29, 3 Mos 17:12, 1 Mos 9:3-4. Tar man emot blod förlorar man sitt eviga liv, d.v.s. sin frälsning. 4. Man ställer sig utanför samhället på flera sätt, t.ex. röstar man inte i politiska val eller tar del i samhällslivet. Som medlem firar man inte heller födelsedagar, jul eller påsk. 13 5. De som har moraliska eller ideologiska invändningar mot rörelsen och/eller lämnar den blir shunned, d.v.s. rörelsen och ens familj/nätverk tar avstånd från en. De som syndar kan också bli uteslutna och råka ut för detsamma. Denna praktik ses dock ofta som något kärleksfullt inom JV och syftar till besinning så att ”det förlorade fåret vänder om” (Svahn 2012; Luther 2023). 2.1.2. Organisation och styrning Vakna är rörelsens andra tidskrift och är menad för externt bruk, t.ex. när vittnena missionerar genom dörrknackning. Denna tidning är för övrigt den näst största enskilda tidskriften i världen med sina 41 miljoner exemplar i månaden och publiceras enligt JV´s officiella hemsida på över 80 språk. (Vakttornet trycks i drygt 42 miljoner ex och översätts till mer än 190 språk.) (Eldberg 2013; JW.ORG 2023.) Medlemmarna övar för övrigt mycket på argumentation, inte minst när de träffas i rörelsens teokratiska skola och på tjänstemöte där de tränar inför sin uppsökande verksamhet. Med sig har de sin Bibel, Nya världens översättning, vilket inte är en översättning i strikt bemärkelse utan en tolkning (Svahn 2012; Eldberg 2013). En vanlig medlem, pionjär, beräknas avsätta ca 60 timmar per månad till att missionera, vilket i praktiken är en ineffektiv marknadsföring men effektiv på så vis att medlemmarna knyts närmare församlingen och skapar en tydlig ”vi-känsla” (men också dåligt samvete och en känsla av otillräcklighet) (ibid). Medlemmarna träffas regelbundet på sammankomster (som mötena kallas för) och det är de äldste (alla är män) som styr de lokala församlingarna – vilka styrs av det skandinaviska avdelningskontoret i Danmark. Huvudkontoren, i sin tur, styrs av 18 män i den styrande kretsen i New York (Svahn 2012; Story 2023). Jehovas vittnen är alltså en auktoritär och patriarkaliskt uppbyggd organisation, likt en pyramid med några få i toppen. Den styrande kretsen har den yttersta kontrollen, de är förordnade av Gud, och genom deras tolkning detaljkontrolleras medlemmarnas liv över hela världen. Kritik är förbjudet och avvikande åsikter leder till att man kan bli tillrättavisad, få stödsamtal eller i värsta fall bli utesluten (Svahn 2012; Kuttim 2022; Luther 2023). Jehovas vittnen är också en elitistisk rörelse; kyrkan ser sig som utvald av Gud emedan alla andra är förtappade. Man är ett slags samhälle i samhället, där allt utanför församlingen är ”Satans verk”. Övriga är motståndare och utbildning ses som en riskfaktor. Medlemstalen har dock stagnerat i västvärlden, men är på uppgång i många utvecklingsländer. Rörelsen rapporterar sedan år 2 000 en årlig tillväxt på ca 2-3% (Svahn 2012; JW.ORG 2023). 14 2.1.3. Jehovas vittnen – i Sverige Jehovas vittnen har funnits sedan 1890-talet i Sverige och Vakttornet sedan 1904 (Svahn 2012). Enligt statistik från myndigheten för stöd till trossamfund fanns det år 2022 totalt 21 940 medlemmar i 281 församlingar i Sverige (SST 2024). Det svenska huvudkontoret fanns tidigare i Arboga, men 2012 bildades det skandinaviska avdelningskontoret i Holbaek, Danmark (SVT Nyheter 2014). Jehovas vittnen är sedan en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen 2017, och regeringsbeslut 2019, berättigat till statsbidrag via myndigheten för stöd till trossamfund. Enligt SST (2024) fick JV år 2022 1 582 536 kr i organisationsbidrag och 228 700 kr i projektbidrag. 2.2. Definiering av apostasi och apostat Inom det religionsvetenskapliga fältet finns det idag ingen gemensam definition eller förståelse för hur man ser på begreppen ortodoxi, kätteri, apostasi eller ”leaving religion” – inte minst för att det är svårt att specificera vad det egentligen innebär att lämna sin religion (Enstedt, Larsson & Mantsinen 2019). Däremot finns det mycket forskning kring ett utträde ur religiösa grupper, ofta med fokus på dekonvertering (d.v.s. att lämna sin tro till förmån för sin tidigare religion eller ingen religion alls) och själva exitprocessen. Vad gäller s.k. kultstudier har dock termen apostasi flitigt använts när man talar om just ”leaving religion”. Själva termen kommer från grekiskans apo stenai vilket betyder att ta avstånd från något – och apostasi kan därmed ses som något negativt när man definierar en avhoppare från en grupp (Enstedt, Larsson & Mantsinen 2019:2). En apostat inom detta fält har därför ofta kommit att karakterisera en individ som lämnar en religion och sedan blir en del av kritiken som riktas mot gruppen (ibid). Dekonvertering brukar i varierande form innehålla följande delar: intellektuella tvivel, moralkritik, emotionellt lidande samt ett avståndstagande från gruppen. Apostasi fokuserar dock mer specifikt på ”The proclivity to make up real or imagined boundaries between insiders and outsiders, or so-called heretics and orthodox” (Enstedt, Larsson & Mantsinen 2019:4) – m.a.o. ritas en osynlig linje upp mellan de som har rätt tolkning och de som har fel tolkning. 2.2.1 Religionsfrihet och frihet från religion - en mänsklig rättighet Sedan andra världskriget och antagandet av FN´s konventioner om mänskliga rättigheter har individer i stora delar av världen kunnat åtnjuta frihet att välja, byta eller helt lämna sin religion 15 (se artikel 18) (Regeringskansliet 2011). Trots detta används det olika bestraffningsåtgärder inom vissa religioner och religiösa sammanhang mot de som lämnar den egna gruppen. Inom islamsk rättpraxis kan det t.ex. vara belagt med dödsstraff att avsäga sig sin tro (Cottee 2015; Enstedt, Larsson & Mantsinen 2019). Inom JV innebär apostasi inget fysiskt straff, utan mer ett socialt. Däremot kan ex-medlemmar i JV ändå uppleva (om de lämnat kyrkan, men har kvar sin tro) att de lever under ett dödsstraff, eftersom alla apostater kommer att dö i Harmagedon. I Bibeln står det följande om den som lämnat tron, hämtat från Hebreerbrevet Kap 6, vers 4-6: De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt (Svenska Folkbibeln 2015). 16 3. Metoder och metodologiska överväganden I följande kapitel redovisas tillvägagångssättet för studien. De metodologiska ansatserna diskuteras, liksom valet av metoder för insamlingen av empirin. Vidare förklaras fördelar och begräsningar med dessa metodval och det förs en diskussion gällande lämpligheten att bearbeta materialet på valt sätt. Avslutningsvis presenteras de forskningsetiska övervägandena. 3.1 Metodologi och metod - fördelar och begränsningar Hur man ser på världen och verkligheten bestämmer kunskapssynen, vilket i sin tur formar arbetsmetoderna – och sedan alla andra överväganden (Andreasson & Johansson 2020). Denna specifika studie har genomgående en fenomenologisk ansats, då det är enskilda aktörers levda erfarenhet som ses som källa till kunskap. Målet är därför att försöka fånga den mänskliga upplevelsen, såsom den uppfattas av den enskilde, och komma åt den enskildes livsvärld och meningsskapande aktiviteter – och på så vis kunna urskilja logik, mönster och strukturer (ibid). Vidare utgår denna studie från ett mer kvalitativt perspektiv där jag har använt mig själv som ett verktyg för att etablera relationer till forskningsfältet. Empirin är också insamlad för att induktivt ge kunskap och fokuserar ett perspektiv där informantens egen förståelse av den sociala verkligheten, upplevelser och levda erfarenhet står i centrum (Bryman 2011). Arbetet utgår därmed från en kontextuell förståelse, är processinriktad, samt bygger på en mikroinriktning med data från flera djupintervjuer (ibid). En kvalitativ utgångspunkt lämpar sig väl i denna studie som belyser ex-medlemmens unika exitprocess ut ur en religiös rörelse. 3.2 Urvalsprocessen Jag började processen genom att göra ett inlägg bland vänner på Facebook för att se om jag kände någon som lämnat en ”sekt”. Att använda en variant av snöbollsmetoden för att få tillgång till informanterna, d.v.s. att hitta dessa genom socialt nätverkande antingen i egna kanaler eller genom andras informella kontaktnät (David & Sutton 2016), ledde mig bara till en informant. Jag kontaktade därför Hjälpkällan, en ideell organisation som hjälper människor som vill lämna en sluten rörelse och som behöver hjälp och stöd i den processen. Kontakten inleddes genom ett privat meddelande på deras Facebook-sida – vilket genererade tillgång till fyra informanter. 17 Genom ovan beskrivna förfaringsätt kom studien alltså att utgå från ett målinriktat urval, eftersom forskningsfrågorna och studiens syfte styrde urvalet och jag sökte mig till relevanta informanter utifrån den explicita problemformuleringen (Bryman 2011). Det ska dock belysas att det finns en risk för ett snedvridet urval eftersom det inte går att veta vilka som inte valdes ut. Därtill kan informanterna från Hjälpkällan ha en viss ”konstruktion” av JV och apostasi. Tre av informanterna var kvinnor och två var män (ingen hänsyn tas dock till en viss köns- eller åldersfördelning i studien). Åldrarna på deltagarna var 38 - 73 år och genomsnittsåldern 51 år. Vad gäller urval (med frågor kring population, urvalsram, urvalsteknik och urvalsstorlek) menar David och Sutton (2016) att det är acceptabelt med färre informanter i en studie med en explorativ ansats, då det inte kräver en lika hög grad av exakthet som i en mer kvantitativ studie. 3.3 Genomförandet av intervjustudien Studien utgår från en intervjuguide med tio frågor, inklusive en öppen fråga i slutet om informanten vill tillägga något som inte redan behandlats under intervjun. I arbetet har Guthries (2010) beskrivning av den semistrukturerade intervjun använts som metod, där det också finns en flexibilitet för uppkomna följdfrågor. Detta resulterade i en fast struktur, samtidigt som upplägget medgav en mer informell intervjusituation med goda möjligheter att följa upp intressanta sidospår för en större förståelse av både komplexa frågeställningar och erfarenheter. Genomförandet av intervjuerna tog plats under våren 2022, två av dem fysiskt i avskilda rum på den Humanistiska fakulteten i Göteborg, och tre digitalt på Zoom. Alla informanter fick innan intervjun ett informationsbrev och erbjöds att i förväg få ta del av frågeguiden som skulle användas. I informationsbrevet framgick information om studien och dess syfte – och alla informanter samtyckte både till att delta i studien och att intervjuerna spelades in. Informanterna fick också information om att studien eventuellt skulle publiceras och bli sökbar. 3.4 Bearbetning av empirin och analysmetod Efter samtycke från deltagarna i studien spelades djupintervjuerna in på en dator och dessa ljudfiler har därefter avlyssnats ett flertal gånger och transkriberats – vilket betyder att den 18 muntliga framställningen har omvandlats till skrift. Det är dock viktigt att vara medveten om att själva transkriberingen är en tolkande process (Kvale & Brinkmann 2009), vilket gjort det nödvändigt att handskas varsamt med både ljud och text. Dock har inte materialet transkriberats med t.ex. tempoväxlingar, skratt, pauser etc. då empirin inte analyserats genom samtalsanalys. Samtalen med informanterna varade mellan 47-64 minuter, med ett genomsnitt på 54 min. Databearbetning handlar vidare inte enbart om att sammanfatta och presentera rådata, utan om att tillföra ett djup till materialet. Enligt Rennstam och Wästerfors (2015) innebär detta med nödvändighet att materialet först behöver reduceras och sorteras, innan det kan analyseras. Analysmetoden är kvalitativ innehållsanalys och jag har systematiskt försökt identifiera mönster, begrepp och uppkomna teman i empirin - redan under transkriberingen - för att på så vis kunna kategorisera materialet, söka samband, och få ett helhetsperspektiv utan att fastna i detaljer (David & Sutton 2016). De koder som framkom (under sorteringen) som representativa i informanternas narrativ var: socialt nätverk, identitet, lång process, frihet, rädsla och ångest, regler/enkla sanningar, trygghet, förlorade år, kommunikation och stöd, brist på kunskap, sekt. Själva bearbetningen av materialet är vidare selektivt och resultatet har därför - då perception innebär urval - med nödvändighet kopplingar till ett historiskt och akademiskt bagage (ibid). 3.5 Studiens tillförlitlighet Syftet med denna studie är att utforska ett visst område, inte att testa en specifik hypotes, därför prioriteras förståelsedjup över generaliserbarhet (David & Sutton 2016). Det är vidare viktigt med ett urval som speglar den studerade populationen (medlemmar som lämnat JV, s.k. apostater). Eftersom denna population dock är dold (den inte är registrerad någonstans) har det alltså inte gått att använda ett slumpmässigt urval i processen att välja ut informanter. Inom kvalitativ forskning är det vidare relevant att tala om studiens tillförlitlighet, vilket man kan göra genom begreppen: pålitlighet, trovärdighet, överförbarhet, samt konfirmering. Utifrån detta görs inga anspråk på generaliserbarhet, utan målsättningen är att studien ska ha en så hög tillförlitlighet som möjligt, genom en transparant redogörelse av processen (Bryman 2011). 19 3.6 Forskningsetiska överväganden och problematisering Studien utgår från fyra forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet 2002, 2017): samtyckeskravet, informationskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet. Detta för att kontrollera att individskyddet (ingen deltagare får komma till skada) är avvägt mot forskningskravet (det finns ett berättigat samhälleligt krav att forskning ska bedrivas). Vad gäller arbetsprocessen har informanterna fått skriftlig information om studiens ämne, syfte och upplägg. Informanterna har också garanterats anonymitet, liksom fått löfte om en god hantering av insamlat material (d.v.s. säker förvaring av data, samt att materialet enbart ska användas i studiens syfte). Således bygger studien på en etisk medvetenhet och fokuserar krav på frivillighet, konfidentialitet, integritet samt anonymitet (Bryman 2011). Det finns fler etiska riktlinjer att beakta, inte minst eftersom etiken är ett förhållningssätt som genomströmmar hela arbetsprocessen – före, under och efter en studie. De etiska riktlinjerna påverkar också val av fokus och metoder, samt resultatets form och användning (Kvale & Brinkmann 2014; David & Sutton 2016). Vad gäller specifik studie finns följande i åtanke: - Den som intervjuar innehar ett maktövertag gentemot informanten. Barron (1991) talar i detta sammanhang om ”the trap of good will”, vilket bl.a. innebär att de som deltar i studien upplever att de vill ge ”rätt” svar på frågorna för att vara till lags. Jag har försökt att undvika detta genom att inta rollen av en aktiv lyssnare och signalera att det inte finns ett facit till ställda frågor. Jag har också försökt undvika att påverka riktningen på intervjun, d.v.s. att öka eller minska intresset för ett visst ämne (DeWalt & DeWalt 2002). Vilket dock var svårt eftersom det är lätt att instämma och kommentera berättelser, speciellt när det gäller öppenhjärtiga framställningar. - Det är forskarens skyldighet att skydda informanten mot skada (David & Sutton 2016). Medverkan i en studie kan bidra till negativa konsekvenser för deltagarna, såsom stress eller sämre självkänsla – vilket kan bli fallet om känsliga ämnen behandlas utan hänsyn (Bryman 2011; Kvale & Brinkmann 2014; David & Sutton 2016). Känsliga frågor har behandlats, t.ex. frågor om varför man lämnat JV och hur relationen till familjen är, och det är inte otänkbart att detta har påverkat deltagarna. Informanterna kan därför ha använt sig av framträdesstrategier, d.v.s. de kan ha svarat på ett visst sätt i syfte att upprätthålla sin självbild (Nyström 2012). 20 4. Tidigare forskning Det finns forskning kring de faktorer som påverkar människor att både gå med i och att lämna en ”high cost” religion. Samt dess konsekvenser vad gäller fysisk och psykisk hälsa, identitet, rollgestaltning, liksom konstruktioner av ”den andre”. Relevanta vetenskapliga artiklar för specifik studie har sökts utifrån olika nyckelbegrepp, t.ex. apostat, utträde, ex, Jehovas vittnen. Nedan presenteras det aktuella kunskapsläget, där varje rubrik presenterar ett specifikt tema. 4.1 Avståndstagande som praktik Rosie Luther (2023) undersöker vilken effekt shunning, d.v.s. praktiken att undvika/isolera någon i ett tillrättavisande syfte, har på medlemmar som inte lever upp till JV´s doktriner – och hon kommer fram till att det har allvarliga effekter på individens både psykologiska och sociala välbefinnande. Luther intervjuade 10 ex-medlemmar i JV och kunde i sin studie “What happens to those who exit Jehovah´s Witnesses: An investigation of the impact of shunning” se att detta avståndstagande även hade långsiktiga skadliga konsekvenser vad gällde t.ex. mental hälsa, jobbmöjligheter och livstillfredsställelse. Andra problem som uppstod efter en exit var också känslor av ensamhet, skam, kontrollförlust, värdelöshet och misstänksamhet. Hon uppmärk-sammade därtill att problemen förstärkes särskilt hos kvinnliga ex-medlemmar, p.g.a. sexism och patriarkaliska narrativ. I extrema fall - vilket diskuteras i studien - har medlemmar som blivit shunned t.o.m. tagit livet av sig och sina familjer för att på så sätt undslippa Harmagedon. Luther (2023) menar vidare att det finns ett glapp i forskningen vad gäller själva ”punkten” för exit ur gruppen. Själv fokuserar hon på perioden efter utträdet och på de negativa effekter som går att koppla till internalisering av ideologi och trossystem som ex-medlemmar fortsätter att påverkas negativt av, även efter att de lämnat rörelsen. Luther pekar också på vikten av att fylla i diverse kunskapsluckor hos olika professioner, särskilt med koppling till religiösa trauman. Kunskapsbrister kring religiösa trauman är också något som konstaterats hos samhällsstödjande professioner i Sverige, där både Järvå (2009a) och Kuttim (2022) har problematiserat ämnet. Heather J. Ransom, Rebecca L. Monk, Adam Qureshi och Derek Heim (2021a) undersöker även de i ”Life after Social Death: Leaving the Jehovah´s Witnesses, Identity Transition and Recovery” - en studie som utgår från en enkätundersökning med 554 deltagare - vilka konsekvenser upplevelsen av shunning har på ex-medlemmen. De utgår från tre hypoteser. 21 Första hypotesen är att de långvariga konsekvenserna är avhängiga hur medlemmen lämnat, om den uteslutits eller lämnat frivilligt. Resultatet visar överraskande att de som lämnat frivilligt både upplevde ett större avståndstagande, samt större negativa effekter. En andra hypotes var att ju större involvering man haft i rörelsen, ju mer avståndstagande, och desto svårare att skapa sig en post-religiös-identitet som ex-medlem. Detta visade sig dock enbart delvis stämma, eftersom de i denna kategori fick en sämre självkänsla som ex, men också hade lättare att omforma sin identitet. Den tredje hypotesen var att identifikation med stödgrupper stödjer den psykosociala processen och omformandet av identiteten, men inte heller här gavs ett entydigt svar utan mer forskning krävs. Ransom et. al (2021a) menar också avslutningsvis att det finns ett forskningsunderskott på hur utträdet ur religiösa rörelser påverkar den nya identiteten. 4.2 Processen att bryta sig loss och lämna gruppen bakom sig Kira J. Harris, Eyal Gringart och Deidre Drake (2018) problematiserar frågor om varför och hur man lämnar en grupp som man identifierar sig med. I studien ”Leaving ideological groups behind: A model of disengagement”, som bygger på svar från 27 informanter, menar de att processen att lämna en sådan grupp innehåller fyra steg: inledande hot, strategier för att hantera diskrepans mellan gruppmedlemskap-jaget (vad gäller tro, mål och värderingar), utträde ur gruppen, samt ideologiskt skifte. (T.ex. kan rollkonflikter innebära att den sociala identiteten och den egna identiteten krockar och då måste medlemmen antingen anpassa sig eller lämna rörelsen.) De menar vidare att rörelsens upplevda hot från den enskilde individen mot gruppen - och därmed dess överlevnad - gör att gruppen sluter sig och utvecklar ett ”vi-mot-världen-tänk”. På individbasis menar man att ”members encounter psychological mechanisms that promote group identity salience and reduce dissension” (Harris, Gringart & Drake 2018:92). För att lämna en ideologisk grupp krävs verksamma ”push and pull”-faktorer, vilket får medlemmen att antingen vilja lämna specifik grupp (t.ex. shunning), eller att vilja ha något som enbart kan fås genom ett utträde. Utträdet ur gruppen innebär sedan att ex-medlemmen behöver omskapa sin identitet (Harris, Gringart & Drake 2018). Att lämna sin grupp är ett stort och ofta komplicerat personligt projekt, speciellt om man återkopplar till Luther (2023) som beskriver att ett avståndstagande hotar fyra grundläggande behov hos människan: kontroll, meningsfull existens, självkänsla och gemenskap (Luther 2023:108). Luther menar dock att även om apostaten initialt ofta upplever stora psykosociala utmaningar, kan utträdet i sig vara befriande. 22 4.2.1 Postexit – fyra olika faser Håkan Järvå skriver i sitt kapitel “Att behandla människor som farit illa i auktoritära och totalitära rörelser” i boken ”Sektsjuka: Bakgrund, uppbrott, behandling” (2009b) om fyra olika faser (enligt psykiatrikern Johan Cullbergs modell) när man lämnat en destruktiv religiös rörelse: chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Detta förutsätter dock att medlemmen varit med i rörelsen tillräckligt länge för att identifiera sig med den och utveckla en svart-vit bild av världen; ett vi-och-dom-tänk. Man kan säga att chockfasen oftast går över ganska snabbt, medan reaktionsfasen varar några månader (även om den kan vara i flera år) och den innebär ofta en ilska (eller förnekelse) eftersom man inser sina förluster. Även förlusten av sig själv. Bearbetningen i fas tre sätter istället fokus på att integrera traumat med sin världsuppfattning för att kunna gå vidare, vilket kan vara svårt. Man vill gå vidare, men hindras av rädslan för vad som händer med avhopparen: ”While the exit is the best decision at the time, the outcome is death, leading to a suicidal profile for exiting JW members” (Luther 2023:115). Apostaten vill därför ”vara helt säker” på att den tidigare gruppen har fel. Många söker här tillhörighet till andra grupper, vilket räknas till nyorienteringsfasen (alternativt återvänder till rörelsen). I denna fas måste man skapa sig en ny riktning. Det är också viktigt i detta stadie att träffa andra ex-medlemmar för att förstå att man inte är ensam (Järvå 2009b). 4.2.2 High cost religion – high cost leaving En intressant studie i sammanhanget är utförd av Christopher P. Scheitle och Amy Adamczyk (2010), vilka har använt sig av databaser med sekundärdata och analyserat 30 523 svar för att se om det finns en koppling mellan att byta/lämna sin religion och hälsa. De kom i sin studie “High-cost religion, religious switching, and health” fram till att medlemmar som är uppvuxna och stannat kvar i en ”high cost religion”, t.ex. JV, skattar sin hälsa högre än andra grupper gör. (De menar att detta t.ex. kan bero på stark gemenskap, tillgång till gruppens resurser, själavård från pastorer, samt att vissa aktiviteter som t.ex. rökning och alkoholintag ofta är förbjudna.) Detta gäller dock inte medlemmar som är med i JV och sedan lämnar rörelsen – dessa skattar tvärtom sin hälsa betydligt sämre än andra ex-medlemmar från andra grupper. Det verkar som att ju större investering, desto större konsekvenser att lämna en religion. Scheitle och Adamczyk (2010) menar också att dålig hälsa inte bara behöver vara en konsekvens av apostasi, utan kan också vara en orsak till att en medlem vill lämna gruppen, d.v.s. en push-faktor för att återkoppla till Harris, Gringart och Drake (2018). 23 4.3 Att lämna eller stanna kvar i en rörelse Morgane Rousselet, Oliver Duretete, Jean-Benoit Hardouin och Marie Grall-Bronnec undersöker i sin studie ”Cult membership: What factors contribute to joining or leaving?” (Rousselet et al. 2017) varför människor lämnar s.k. sekter – och varför de går med. De utgår från att medlemmar i dessa grupper och de med beroendesjukdom har mycket gemensamt, t.ex. en viss sårbarhet. De menar vidare att det som får många att gå med i en sluten religiös rörelse är ett behov av personlig utveckling, missnöje i livet, eller att man söker efter andlig vägledning. När man väl är medlem är det dock svårt att lämna gruppen, inte minst p.g.a. relationer och gruppens bekännelse. Och tvärtom: börjar man tvivla på rörelsens doktriner är det lättare att lämna. Att ha växt upp i en viss rörelse gör också att man internaliserat vad som ”rätt”, vilket är svårt att bortse från senare i livet. Har man därtill sagt upp sig från sitt arbete/studier utgör den sociala osäkerheten en sårbarhetsfaktor som gör att man hellre stannar kvar i gruppen (ibid). 4.4 Antikultrörelser, konstruktioner och rollgestaltning Luther (2023), Harris, Gringert och Drake (2018) samt Rousselet et al. (2017) har identifierat sina apostater på Internet, i olika stödgrupper (vilket även är fallet i detta arbete). Dessa ex-medlemmar beskrivs som ett homogent klientel, vilket kan resultera i ett mer polariserat narrativ eftersom deltagarna (i den nya gruppen) gör sig en slags ”konstruktion” av rörelsen de lämnat. Intressant nog bidrar James R. Lewis (1989) genom sin studie ”Apostates and the legitimation of repression” med en annan sida av utträdandet ur en religiös rörelse och synen på apostaten. Han problematiserar ”stödgrupper” som han benämner ”anti-cultists” (Lewis 1989:395) och menar att det historiskt sett alltid förekommit en viss demonisering och motstånd mot religiösa grupper, samt anklagelser om hypnotiska tekniker, mind control och psykisk sjukdom. Han menar också att dessa antikultrörelser är lika kultlika som de rörelser som kritiseras och att de syftar till att legitimera förföljelse av grupper genom ”the apostate´s atrocity tale” (ibid). Lewis studie har ett underlag av 154 ex-medlemmar, apostater, varav 58% lämnade sina rörelser frivilligt utan stödinsatser, 19% hade på frivillig väg fått stöd av olika slags antikult-grupper och 23% hade avprogrammerats under tvång. Denna ”icke-frivilliga avprogrammering” har även svenska FRI (Föreningen Rädda Individen) kritiserats för, och föräldrar har dömts för att ha ”kidnappat” sina vuxna barn med syfte att påverka dem att lämna en grupp (Järvå 2009a). 24 På samma tema har Nicola Pannofino och Mario Cardano (2017) analyserat apostaters narrativ (bl.a. från JV) och de sammanfattar resultatet från sin studie “Exes Speak Out, Narratives of Apostasy: Jehovah’s Witnesses, Scientology and Soka Gakkai” genom följande citat nedanför: The common theme that emerges from these stories is not the loss of faith, but the discovery of a hidden deception, the breach of the implicit pact of trust that bound the narrator to the religious group (Pannafino & Cardano 2017:1). 4.5 Apostasi ur ett sociologiskt perspektiv Daniel Enstedt (2019) förklarar i sitt kapitel ”Sociological Approaches to Leaving Religion” i boken ”Handbook of Leaving Religion” att forskning kring att lämna religion kan ses utifrån fyra överlappande stadier: under 1960-talet studerades sekularisering och icke-religiositet i västvärlden, under 1980-talet fokuserades utträdet ur NRMs (New Religious Movements), mellan 1990-2010-talet prioriterades fallstudier när det gäller att lämna sin religion som kristen, jude och medlem i s.k. nyreligiösa rörelser, medan forskning från 2010-talet mer fokuserat på att lämna en mångfald av religiösa traditioner, t.ex. islam. Enstedt (2019) presenterar vidare forskning från 1970-talet av Caplovitz och Sherrow som förklarar apostasi genom att en medlem antingen ifrågasätter sin religiositet (sin tro) eller sin tillhörighet till en specifik grupp, medan forskning på 1990-talet (t.ex. Davie 1994) undersöker religiositet utan tillhörighet (vilket även kan vara tvärtom) (ibid). Ytterligare aspekter kring forskning av apostasi är att vissa typologier kan urskilja olika sorters avhoppare till religion, men samtidigt inte säga så mycket om dess orsaker, konsekvenser eller själva processen att lämna den. Under 1980-talet kom sedermera forskning i ämnet utifrån symbolisk interaktionism, d.v.s. hur bilden av oss själva skapas i symboliskt samspel med andra (där inte minst rollgestaltning och tolkning är viktiga delar i sammanhanget). Här refererar Enstedt (2019) vidare till Helen Fuchs Ebaugh som 1988 beskrev exitprocessen i sin studie av exes - om hur det moderna livet karaktäriseras av ett ständigt skiftande av roller - och hur ett ex måste gå genom ett visst antal specifika stadier innan ”ex-rollen” är internaliserad. Enstedt (2019) nämner också hur forskning kring apostater på 1980-talet fokuserade mycket på manipulation och ”hjärntvätt”, samt på kritiska ex-medlemmars narrativ kring sina upplevelser i ”sekten” de lämnat. Förståelsen av medlemmar som offer har dock kritiserats och fokus har mer skiftat till rational choice teorier, religion som utbud på en marknad, samt individualisering (ibid). 25 4.6 Ingångar och utgångar ur Jehovas vittnen i Sverige För att knyta ihop forskningen om slutna religiösa rörelser, JV och dess praktiker, apostasi och exitprocessen med en svensk kontext ska här nämnas Pernilla Liedgren Dobronravoffs (2007) doktorsavhandling ”Att bli, att vara och att ha varit: Om ingångar i och utgångar ur Jehovas vittnen i Sverige”. I denna avhandling undersöks hur och under vilka betingelser som människor blir medlemmar i JV, samt lämnar JV, och hon undersöker mer specifikt hur medlemmarna själva beskriver det hon kallar för ingångsprocessen och utgångsprocessen. Med sin empiri, bestående av intervjuer med tio aktiva JV-medlemmar och tio ex-medlemmar samt en dagbok, kommer hon i sin analys fram till att den s.k. utgångsprocessen består av sju faser och ofta pågår under en längre tid. Pernilla Liedgren Dobronravoffs (2007) förklarar också att forskning kring ingångar/utgångar till religiösa rörelser är ytterst begränsad i Sverige. Hon skriver följande: Stegen i utgångsprocessen är […] inte kronologiska. Men till skillnad från ingångsprocessen är det nödvändigt […] att medlemmarna går igenom varje enskild fas […] De fem faserna är: 1) olika grader av tvivel, 2) prövning av tvivel, 3) vändpunkter, 4) olika beslut, 5) olika steg i verkställigheten, 6) ”floating”, en bearbetning av medlemskapet på en emotionell och kognitiv nivå och 7) relativ neutralitet. Både ingångs- och utgångsprocesserna tar lång tid och betecknas enligt mina intervjuer både av ambivalens och tvivel (ibid 2007:200). 4.7 Diskrepans eller konsensus inom forskningen? Tidigare forskning påvisar alltså att ett avståndstagande mot en ex-medlem som praktik, shunning, har allvarliga och långsiktiga effekter på individens psykologiska och sociala välbefinnande. Dessa långvariga konsekvenser påverkas dock av på vilket sätt som ex-medlemmen lämnat den slutna religiösa rörelsen, där den som lämnat frivilligt kan uppleva större negativa effekter. Det finns också forskning som visar att ju mer sluten den religiösa gruppen varit, och ju större engagemang en medlem haft i gruppen, desto sämre självkänsla upplever ett ex efter sitt utträde. Tidigare forskning påvisar också att utträdet ur en ideologisk grupp är en process som innehåller flera faser/stadier, där inte sällan rollkonflikter spelar en avgörande roll och tvingar medlemmen att antingen lämna en specifik grupp - för att minska diskrepansen mellan gruppmedlemskapet och jaget - eller stanna kvar i den. Ett sätt att se på denna, ofta långa, process är att dela in den i fyra specifika faser: chockfasen, reaktionsfasen, 26 bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Däremot är det inte sagt att medlemskap i en ”high cost religion” i sig leder till ohälsa, tvärtom visar forskning att medlemmar i JV skattar sin hälsa högre jämfört med andra religiösa grupper. Forskning visar däremot att när en medlem i en ”high cost religion” lämnar rörelsen, kan det leda till större konsekvenser och sämre hälsa. Själva utträdet ur en sluten religiös rörelse kompliceras också ofta av relationer och familjeband till andra gruppmedlemmar - liksom en social osäkerhet som sårbarhetsfaktor - och forskning visar därtill att gruppens bekännelse är av stor vikt där den enskilde internaliserar vad som är ”rätt”. Börjar man tvivla på gruppens doktriner är det därför lättare att lämna sammanhanget. Avslutningsvis är ex-medlemmar ofta ett homogent klientel och kan producera ett mer polariserat narrativ om gruppen de lämnat genom ”konstruktionen av den andre”. Här finns också forskning som påvisar att stödgrupper kan demonisera religiösa grupper med anklagelser om hypnotiska tekniker och manipulation. Ur ett sociologiskt perspektiv har dock forskning om apostater på 1980-talet gått från fokus på offer för hjärntvätt till fokus på rational choice teorier, samt religion som utbud på en marknad. Vad gäller forskning om JV i Sverige har särskilt Liedgren Dobronravoff (2007) lämnat ett stort kunskapstillskott genom sin forskning om ingångsprocessen och utgångsprocessen i JV. 4.8 Eget bidrag till forskningen Det finns stora kunskapsluckor om fenomenet apostasi, där det särskilt krävs mer forskning om orsakerna till varför medlemmar väljer att lämna slutna religiösa rörelser. Det fattas också kunskap om varför enskilda väljer att lämna JV – och varför medlemmar i Sverige lämnar JV. Denna studie kommer därför specifikt att fokusera på svenska ex-medlemmars erfarenheter av processen - tiden före, under och efter apostasin - och hur en exit framställs i livsberättelser, samt vilken betydelse den tillskrivs. Det finns också ett underskott av forskning kring apostatens exit-punkt (när man tar steget att lämna en rörelse), liksom ”konstruktionen av ex-gruppen” (hur den tidigare gruppen förstås av de som lämnat den) – något som apostater kan skapa sig i olika stödgrupper för ex-medlemmar. Detta handlar bl.a. om den roll man har haft, har, tilldelats och tilldelar andra. Även dessa kunskapsluckor ämnar aktuell studie att ta sig an. 27 5. Teoretiskt ramverk Utifrån uppsatsens syfte kommer följande två teoretiska inriktningar att användas: Goffmans (2000) rollteorier om rollgestaltning från 1959, samt Ebaughs (1988) modell för exitprocessen. 5.1 Exitprocessen – Att bli ett ex Helen Rose Fuchs Ebaugh har skrivit om exitprocessen i ”Becoming an ex – The process of role exit” (1988) och boken presenterar resultatet från hennes omfattande arbete kring frivilliga exits från olika roller. Hon menar vidare att denna exitprocess är en helt egen social process (och inte ”bakvänd socialisering”) och att den fokuserar lika mycket på att lämna en tidigare roll som att socialiseras in i en ny roll. Hur väl man sedan lyckas med att få ihop identiteten med både delarna av ”det gamla jaget” och ”det nya jaget” är avgörande för exitprocessen och dess framgång (ibid). Ebaugh (1988:1) förklarar nedan exitprocessen på följande sätt: The process of disengagement from a role that is central to one´s self-identity and the reestablishment of an identity in a new role that takes into account one´s ex-role constitutes the process I call role exit. I ovan teoretiska modell finns 11 centrala variabler som påverkar exitprocessen, vilka följer nedan (dock på engelska så att betydelsen inte förvanskas): voluntariness (hur frivillig en exit är), centrality of the role (om det gäller en primärroll eller sekundärroll), reversibility (om beslutet att lämna är återtagbart), duration (längden på exitprocessen), degree of control (hur mycket en exit är beroende av andra individer), individual versus group exit (om en enskild lämnar eller en hel grupp), single versus multiple exits (om en exit innebär att flera roller överges samtidigt), social desirability (om samhället uppmuntrar en exit eller om det leder till stigma), degree of institutionalization (om en exit är institutionaliserad och förknippas med en särskild ceremoni), degree of awareness (hur medveten individen är över processen att lämna), sequentiality (om exit av en specifik roll naturligt leder till en annan roll) (Ebaugh 1988:35-40). Författaren menar vidare att själva exitprocessen omfattar fyra separata och specifika stadier, vilket är de första tvivlen (som kan handla om tvivel på organisationen, besvikelser, specifika händelser), söka efter alternativ (t.ex. att väga olika alternativ, att skifta referensgrupp och att prova nya roller), vändpunkten (detta stadie innehåller allt från ursäkter och ”den sista droppen” 28 till det vakuum ett ex kan känna, liksom att bygga broar till det nya), samt att skapa en ex-roll (vilket fokuserar presentationen av den nya identiteten, sociala reaktioner, etablera intima relationer, skifta sociala vänskapsnätverk, relatera till andra ex-medlemmar, samt kvar-hängande rester av sin identitet/roll). För att anpassningen till en ex-status ska bli framgångsrik krävs det att ex-medlemmen finner goda lösningar på dessa olika utmaningar (Ebaugh 1988). 5.1.1 Att skapa en ex-roll I denna studie fokuseras specifikt Ebaughs (1988) fjärde stadie i exitprocessen, att skapa en ex-roll. Denna avgränsning görs eftersom exitprocessen i sin helhet är en för omfattande utgångs-punkt för detta arbete. Det fjärde stadiet att skapa en ex-roll inkluderar följande sex punkter: 1. Ex-medlemmen behöver signalera till sin omgivning att en förändring har skett, vilket görs genom cuing behaviour, d.v.s. att signalera till andra att något har skett och att andra måste förhålla sig till denna förändring. För att använda Goffmans (2000) uttryck handlar det följaktligen om att presentera sitt jag i en ny identitet. 2. Ex-medlemmen måste förhålla sig till omgivningens reaktioner, speciellt med tanke på att ex-statusen ofta är en mer framträdande roll än den medlemmen haft. Vissa av reaktionerna är positiva, andra negativa, och det är inte ovanligt att en ex-medlem stämplas genom utträdet ur gruppen och drabbas av fördomar/stereotyper. 3. Att skapa nya intima relationer kan vara svårt för en ex-medlem till en viss grupp, eftersom ”hur man skapar” dessa relationer kan ha förändrats över tid, samt att ex-medlemmen kanske lärt sig att andra individer utanför gruppen är onda och farliga. 4. Det sociala vänskapsnätverket förändras och de som värderats som ”nära” finns inte kvar för ex-medlemmen – vilket påverkar samhörighet, resurser, gemenskap och meningsfullhet. 5. Ex-medlemmen delade tidigare en specifik roll-identitet med andra medlemmar i en viss grupp, men hen måste nu lära sig att relatera till andra ex-medlemmar. 6. Många ex-medlemmar identifierar sig med sin förra roll, även efter att denne lämnat gruppen. En slags ”kvarhängande identitet” är därför ofta problematisk för ett ex. 29 5.2 Goffmans rollteori Erving Goffman, professor i sociologi och antropologi, har utvecklat en teori om människans sociala roller utifrån tanken om det sociala livet som ett skådespel, en slags föreställning med metaforer från teatervärlden i analysen av vardagslivet. Goffman (2000) menar vidare att det inte är en slump att just ordet person ursprungligen kommer från ordet ”mask”, alltså en teatermask – alla människor har nämligen olika masker på sig och alla spelar, omedvetet eller medvetet, olika roller. Vissa av dessa roller går dock lättare att kombinera med andra, medan en del är oförenliga. Vidare representerar masken bilden individen har av sitt själv och rollen denne eftersträvar att leva upp till. Det är också genom gestaltningen av rollen som individen styr andras uppfattningar om hen – och på så vis känner vi varandra genom våra roller (ibid). Enligt Goffman (2000) är det dock viktigt att poängtera att en människa inte föds med dessa ”framställda” egenskaper, utan att det är något som hon införskaffar sig, och att rollen till slut blir en integrerad roll av personligheten och hennes identitet. Roller handlar också om förväntningar, både förväntningar från den som gestaltar en viss roll (aktören som uppträder på scenen) och förväntningar från den observerande publiken (vi är alla både aktörer och observatörer samtidigt) (ibid). Goffman (2000) menar också att även om sociala interaktioner kan ses som en föreställning, eller ett strategiskt rollspel där aktörerna regisserar sitt framträdande för att upprätthålla en viss självbild, reflekterar ändå de roller vi spelar verkliga sidor av oss själva – och är således autentiska. Vidare är de sociala roller vi spelar inte en materiell sak vi kan ta i besittning, utan knutna till en viss status, liksom de rättigheter och skyldigheter som är kopplade till denna specifika status (ibid). Goffman (2000:33) förklarar: När en individ påtar sig en etablerad social roll finner han i de flesta fall att en speciell fasad redan har upprättats för den. Oberoende av om den agerandes inträde i rollen ursprungligen motiverades av en önskan att utföra den givna uppgiften eller av en önskan att upprätthålla den fasad som motsvarar den, kommer han att finna att han blir tvungen att göra båda delarna. Det ska också tilläggas att aktören på scenen inte alltid är en ensam skådespelare utan Goffman (2000) talar också om ”teamframträdanden”, när flera individer samarbetar i sin rollgestaltning eller framställning av en viss rutin. Dessutom kan en aktör vara sin egen publik, eller rent av inbilla sig att där finns en publik närvarande – och på så vis upprätthålla vissa beteendenormer 30 som hen inte alls tror på, eftersom en osynlig publik är närvarande för denne och bestraffar avvikelser från normerna (ibid). Avslutningsvis talar Goffman (2000:130) om ”angivarens roll”. I detta fall är angivaren en individ som låtsats att han är en teammedlem och därför tillåtits komma in bakom scenen och bakom kulisserna, och nu har tillgång till destruktiv information om gruppen: hemligheter vilka han kan avslöja för publiken. Om anslutningen till teamet skedde uppriktigt kallas angivaren ofta istället för en förrädare. Ett team kan också behandla en individ fientligt - om denne anses uppträtt på ett olämpligt sätt - genom att låtsas som om hen inte är närvarande (ibid). 31 6. Resultat och analys Nedan följer resultat ihop med en integrerad analys. Jag har gett mina fem intervjupersoner följande fingerade namn: IP1 Märta, IP2 Daniel, IP3 Linda, IP4 Kristina, IP5 Aron. Kapitlets rubriker behandlar de teman som mest frekvent nämnts i informanternas livsnarrativ. Kapitlet behandlar därför följande specificerade och avgränsade ämnen: exit, shunning, mental påverkan, identitet, nyorientering, internaliserad världsbild, rollkonflikt, sociala konstruktioner. 6.1 Exit, avståndstagande - och mötet med ”den onda världen” Märta förklarar att även om hon började förstå att hon inte längre trodde på JV´s lära, var det omöjligt att lämna församlingen. Märta förklarar: Jag hade alla mina vänner och mamma där, det var bara inte möjligt att hoppa av. Även om man inte tror längre stannar man ändå! Jag var medveten om att jag inte trodde, men tillslut kände jag att detta tror jag ju inte på, det gick inte längre och jag slutade att gå. Märta säger att även om processen att lämna tog många år, gick det väldigt fort från att uteslutningen lästes upp i församlingen till att ingen längre pratade med henne. Inte ens hennes vänner hälsade när hon träffade dem på stan. Märta kan dock ha haft lite tur, för hon berättar att hon hade en avhoppad bror som hon kunde ha kontakt med. Liksom lite kontakt med sin troende mor, eftersom fadern inte fanns med i bilden – något som gav modern dispens från regeln. Märta menar dock att det tog tid att knyta an till nya vänner. Märta fortsätter att berätta: Jag var över 30 år. Mina gamla vänner fanns ju inte längre, och jag hade lärt mig att inte umgås med utomstående. Andra människor var inte ärliga och kärleksfulla, tankarna satt kvar i ryggmärgen även om jag inte trodde längre. Det tog flera år att komma fram till att alla är lika oavsett. Jag har märkt att andra avhoppare har samma problem, att lita på och knyta an. 32 Det framkommer ovan att Märta utsattes av negativa reaktioner från omgivningen. Hon talar också om hur svårt det var att skapa nya intima relationer och att bygga nya vänskapsband, eftersom det var svårt med tilliten och att knyta an till nya människor. Detta inte minst med tanke på att man lärt sig i JV att de utanför gruppen (de ute i världen) både är onda och farliga. Detta motsvarar alltså flera av punkterna i Ebaughs (1988) fjärde stadie att skapa en ex-roll i exitprocessen. Man kan också se utifrån Goffmans (2000) teorier om gestaltning, hur förrädaren skymtar fram, där de f.d. teammedlemmarna straffar ex-medlemmen genom att låtsas att denne inte är närvarande. Ett annat ord för detta är ju shunning, vilket bl.a. Luther (2023) alltså menar kan ha långsiktiga skadliga konsekvenser på individens mentala hälsa. Daniel berättar att han var med från ca 2 års ålder, tills att han lämnade JV vid 16 år genom att sluta gå dit. Eftersom han inte var döpt, blev han inte utesluten. Daniels historia skiljer sig dock från Märtas eftersom han inte upplevde något avståndstagande från sin familj efter utträdet. Dock förklarar Daniel att han vid utträdet redan hade en ansträngd relation till sin familj, med endast sparsam kontakt. (Hans familj kom sedan också att lämna JV.) Daniel menar dessutom att de vänner han hade i JV, inte var så goda vänner, så att ett eventuellt avståndstagande i praktiken inte gjorde så stor skillnad för honom. Hans troende familj hade också varit rätt liberal och tillåtit både Daniel och hans syskon att ha vänner utanför JV, vänner Daniel nu kunde fortsätta att odla kontakten med. Det svåraste för Daniel var därmed inte bristen på socialt nätverk (även om han fått lära sig att världen var ”Djävulens plats med Djävulens följare”), utan istället på konsekvenserna av att inte längre följa Guds budskap. Detta var tankar som kom att påverka honom länge, eftersom Daniel lämnade sin tro först ca 10 år efter att han lämnat JV. Den grundläggande tron jag hade var att om jag levde som jag skulle blev jag belönad med evigt liv och fantastiska framtidsutsikter. Nu blev det motsatsen, jag skulle dö. Inget helvete, men jag skulle dö! Det var det svåra (IP Daniel). I Daniels fall påverkades inte utträdet i stor utsträckning av att det sociala nätverket tog avstånd, eftersom han inte hade så många vänner inom JV, samt en redan ansträngd relation till familjen. Ett större problem var att han inte lämnade sin tro när han lämnade rörelsen och på så vis blev ett ex-JV, men samtidigt inte. Den specifika roll-identitet som Ebaugh (1988) menar att man delar som medlem i en specifik grupp, gick nu inte riktigt tydligt att skilja i ett före och efter utträdet, eftersom JV´s världsbild och doktriner grundligt internaliserats i Daniel och fortsatte 33 att styra hans tänkande i ett decennium efter att han lämnat JV. På ett sätt var han nu en slags ”levande död”, eftersom han skulle dödas i det nära förestående Harmagedon. Den rollgestalt-ning som Daniel framställt som troende kom nu att krocka med den av ett ex-JV - och det strategiska rollspelet för att upprätthålla självbilden samt styra andras uppfattningar om honom (Goffman 2000) - blev till en dramaturgisk kris. Man kan säga att det fattades goda strategier för att hantera diskrepansen mellan gruppmedlemskapet-jaget (Harris, Gringart & Drake 2018), liksom att den nyorienteringsfas som Järvå talar om (2009b) kom att pausas fram tills dess att Daniel tog beslutet att lämna det han lärt sig i JV och den världsbild han fortfarande trodde på. Eftersom beslutet att lämna JV dock bestraffas med döden (Luther 2023), var det viktigt för Daniel att först ”vara helt säker” på att den tidigare gruppen hade fel, varför Daniel sökte sig till grupper på Internet (t.ex. forum för ateister) för att skapa sig ny riktning. Han kom också att söka sin tillhörighet i andra grupper (Ebaugh 1988; Järvå 2009a), t.ex. i olika konspirations-teoretiska grupper som han säger gav mening och hopp och fyllde vakuumet efter religionen. Grupper som med sin karaktäristika påminner om JV´s allmänna hållning gentemot omvärlden. Vad gäller Linda så började exitprocessen med att hennes far blev utesluten, varpå en process sattes igång kollektivt för hela familjen att lämna JV. Linda själv menar att det var extra svårt att utträdet egentligen inte grundades på ett eget beslut, utan var en reaktion på faderns uteslutning. Hon förklarar att hela hennes ”essens” var sammanlänkad med att vara ett JV – och att hon plötsligt mellan 14-16 år fick börja leva dubbelliv, då hennes familj lämnade kyrkan medan hon och hennes mormor var kvar. Hon säger att familjens alla vänner vände familjen ryggen och att de lämnade över en natt, liksom att banden till hennes egna vänner sedermera klipptes av. Linda, likt Daniel, hade dock sina flesta vänner utanför JV, men världen utanför var skrämmande. Speciellt med tanke på Linda fått lära sig att jordens undergång kunde komma när som helst och att enda sättet att överleva kriget var att vara ”tillräckligt bra, god och lydig”. Intervjupersonen Kristina understryker även hon att medlemmar kan vara kvar rent fysiskt - för att få behålla kontakten med familjen - medan de lämnat JV rent trosmässigt. Själv säger hon att hon ”fadade ut, både trosmässigt och känslomässigt” och att processen var lång, ca 7 år. Kristina berättar att hon medvetet valde att synda för att bli utesluten och för att slippa bli övertalad att komma tillbaka till rörelsen, vilket lyckades. Konsekvensen blev omedelbar shunning, och från ena dagen till den andra hade hon förlorat alla i församlingen. Linda säger: Jag kommer ihåg när jag låg där första dagen när jag var utesluten. Jag låg där och 34 ringde […] Jag försökte få kontakt med folk jag ändå kände, som jag ändå i periferin kände till. Dock hade även Kristina en liberal mor som inte tog avstånd, utan tvärtom hjälpte henne mycket med hennes småbarn (modern fick dock tillsägelser om det). Kristina hade också två uteslutna bröder som hon hade kontakt med, liksom en lillebror som fortfarande är med i JV och som hon idag har ytterst lite kommunikation med (mest p.g.a. moderns ohälsa). Efter 20 år sa hon dock till sin mor vad hon ”egentligen” tycker om JV och efter det har de knappt haft någon kontakt alls med varandra. Kristina förklarar att hon varit ett ex i över 30 år nu, men att det tog många år innan hon slutade vara rädd, t.ex. för Harmagedon. I fallen ovan ser vi att Linda led svårt av att ”drabbas” av en exit eftersom hon menade att hon inte själv hade valt det och därför inte hade kontroll över utträdet – samtidigt som hon kom att drabbas av dess konsekvenser, t.ex. shunning och skräck för världen utanför (Ransom et al. 2021a; 2021b; Luther 2023). Det är också intressant att Linda började leva ett slags dubbelliv, där hon var ett JV men samtidigt inte, eftersom familjen hade lämnat. Man kan här säga att hon i Goffmans (2000) termer fick gestalta roller - som var totalt oförenliga med varandra - vilket påverkade hennes självbild, liksom egna och andras förväntningar på henne (ibid). Kristina däremot valde att lämna JV, och också hon drabbades av shunning (även om hon hade kvar ett visst socialt nätverk), och hon led vid uteslutningen mycket av känslan av ensamhet. Båda informanterna beskriver vidare processen att bli ett ex-JV som mycket lång – och man förstår att Johan Cullbergs fyra olika faser som Järvå (2009b) talar om: chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen är en process som de båda sakteligen fått arbeta sig igenom. Och även om Kristina varit borta i över 30 år och säger att hon ”liksom släppt det för länge sedan” ser man hos Linda att hon efter 22 år fortfarande bearbetar sitt religiösa trauma och försöker orientera sig framåt. Hon har haft många psykiska problem, som hon alla tillskriver JV, och hon säger att hon ”belastat vården mycket” eftersom det varit ett ”enormt sorgearbete att komma över en förlorad barndom”. Vilket inte heller är så konstigt när man tar i beaktande att utträdet kan ge konsekvenser som hotar fyra grundläggande behov hos människan: kontroll, meningsfull existens, självkänsla och gemenskap (Luther 2023). Den rapporterade sämre hälsan stämmer också väl överens med Scheitle och Adamczyks (2010) forskning som visar att medlemmar i JV som sedan lämnar rörelsen skattar sin hälsa sämre än andra apostater, och detta p.g.a. att ju större investeringar i en grupp, desto större konsekvenser att lämna den gruppen. 35 6.1.1 Redo att dö - Ångest, rädsla och depression Tre av de fem intervjuade understryker att de haft mycket destruktiva känslor specifikt kopplat till utträdet ur JV, vilka alla härrör till JV´s internaliserade föreställningsvärld om t.ex. demoner, Harmagedon, krig och Djävulen (se Liedgren Dobronravoffs doktorsavhandling från 2007). Linda som förklarar att hon behövt gå mycket i terapi, berättar att hon redan som 5-åring gladeligen delade ut bibelritade teckningar till grannarna om jordens undergång. Linda säger: Jag är fortfarande rädd […] Demoner kunde komma från ingenstans och när som helst, även hemma hos ett Jehovas vittne. Mina sinnen var på hyper om jag skulle se något, vilket jag upplevde att jag kunde göra […] Vid 27 års ålder hörde jag som en viskning och blev livrädd! Rousselet, Duretete, Hardouin och Grall-Bronnec (2017) beskriver att det är svårt att lämna en grupp om man växt upp i den och internaliserat dess sanningar. Det är först om man börjar tvivla på rörelsens doktriner som det är lättare att lämna gruppen. I ovan fall hade alla tre personer lämnat JV som rörelse, men inte själva tron, vilket kom att påverka dem mycket även som ex-JV´s (dessutom under många år). På så vis förstår man också att skapandet av en ex-roll inte är enkel i praktiken, speciellt inte utifrån exitprocessen där Ebaugh (1988:22) förklarar: Elements of the new or previous role has to be negotiated and reintegrated into one´s self concept before stability and security can be reestablished. […] the process may extend over many years. Daniel som var med i JV fram till 16 år, men troende fram till ca 26 år, säger till exempel: Jag var rädd för framtiden. Rädd för tredje världskriget. Var rädd för att Gud såg mig, vad jag tycke, tänkte, kände, allt! Jag kände mig observerad hela tiden. Jag försökte vara så god människa som möjligt, men det kunde jag ju inte leva upp till. 6.2 Identitet, nyorientering och potentiella möjligheter Låt oss börja med att återkoppla till exitprocessen och fokusera på rollens betydelse för 36 identiteten genom nedan kärnfulla utdrag, som bäst citeras i sin helhet och på originalspråk: Role exits, as well as role entrances, are closely related to self-identity since the roles an individual plays in society become part of one´s self-definition. Personal identity is formed by the internalization of role expectations and the reactions of others to one´s positions in the social structure. Each time an individual enters or exits a role, self-identity is threatened (Ebaugh 1988:22). Linda menar att det var föräldrarna som valde att lämna JV, inte hon själv. Och eftersom beslutet aldrig var hennes - och allt gick mycket fort för familjen - var det som att det egna jaget, identiteten, inte hängde med. Bristen på en god kommunikation innan, under och efter utträdet menar hon också hade kunnat hjälpa. Nu stod hon där - ett ex till gruppen som hon identifierade sig med - och hur skulle hon veta vad jaget utöver identifikationen med JV var, blott 16 år gamma. Linda säger: Syskonen var aldrig riktigt indoktrinerade som vittnen i själen, de identifierade sig inte riktigt som jag. Detta var min identitet, hela min essens. Ja, det svåraste var att hela min identitet ända intill benmärgen var att jag identifierade mig med detta. Det fanns ingenting att falla tillbaka på. Jag behövde hitta en ny identitet. I studien framkommer vidare att de två som lämnade sin tro innan de lämnade organisationen verkar haft det lättare att omforma sin identitet, men trots det ser man hos alla fem intervjuade att det varit en lång process och ett ständigt sökande för dem att ”pussla ihop” livet, en ny identitet, olika roller och världsbilden. Inte minst har det för de intervjuade varit en process att skapa ny mening i tillvaron, där alla gått från tron på en allhärskande Jehova till ett mer avskalat universum. Här blev det även viktigt för ex-medlemmarna - kopplat till Ebaugh (1988) teoretiska material - att genom ”cuing behaviour” signalera till omgivningen att en förändring skett. Eller uttryckt annorlunda med Goffmans (2000) termer: att presentera en image av sin identitet inför andra. För Kristina kom utträdet att bli startpunkten för en mycket destruktiv period i livet, där hon ville prova allt hon hade ”missat” att prova. Men likväl är det troligt att detta också var demonstrativa signaler till omgivningen om en ex-status och hur andra individer från och med nu borde förhålla sig till henne, ett ex-JV (Enstedt, Larsson & Mantsinen 2019). Särskilt mat, kläder och sexuell orientering är just starka identitetsmarkörer som individer ofta använder för att uttrycka sitt förhållande - eller avstånd - till samhället och en viss grupp (ibid). 37 För Linda, som berättar att hon arbetat mycket med sig själv bl.a. genom terapi, förklarar att det för henne istället handlat mycket om att lära sig att sätta upp gränser mot sig själv och mot omgivningen. Liksom lära sig att uttrycka sina egna behov. Hon säger: Man har varit illa tvungen att börja nyorientera sig och det har ju varit en brokig resa. Här har det varit som jobbigast, men det har också funnits en stark längtan och envishet att det ska ju fanimej finnas ett annat sätt att leva som ska kännas tryggt också! Att nyorientera sig efter utträdet i JV, och att skapa en ny solid syn på sig själv och den roll man gestaltar, kan också komplicerats av andra negativa känslor kopplade till ett medlemskap i JV, vilket såväl Luther (2023), Järvå (2009a), Kuttim (2022) samt Scheitle och Adamczyk (2010) beskriver i sina arbeten. Utöver oro, ångest, rädsla och depression - som tidigare nämnts - beskriver Daniel skam och tvångstankar, Aron skuld och uppgivenhet och Kristina praktiska svårigheter (som bristen på utbildning att falla tillbaka på), medan Märta problematiserar dåligt samvete. Sammanfattningsvis har alla dock behövt omskapa sin identitet och förändra synen på både världen och på sig själv, vilket verkar ha varit svårare för dem som inte lämnade sin tro i samband med att bli ex-medlem. Samt om man känner att man själv inte valde utträdet. Det är dock bara Linda som kände att hon inte valde utträdet själv, då även de som blev uteslutna valde att antingen sluta vara med, eller att synda för att bli uteslutna. Aron, som uttryckte tvivel i sin tro fick restriktioner i JV och ett ultimatum: JV erbjöd ett aktivt Bibelstudium, vilket Aron kom att tacka nej till och blev utesluten. Aron menar dock att han alltid varit mer frihetssökande, än trygghetssökande, och förklarar att även om också han tappade sina vänner, ”över en natt så tror jag att jag förlorade 90% av mitt sociala nätverk”, så menar han att det var väldigt få personer han faktiskt saknade som utesluten. Och även om det kändes ensamt - och familjen såg honom som död vid 23 års ålder - så var det mer omvälvande att förlora tron och Gud, vilket föregick hans beslut att tacka nej till det erbjudna bibelstudiet. Aron menar dock att han redan som medlem i JV upplevde en stark ensamhet på grund av de tvivel han kände och han beskriver ett citat som tillslut fick honom att lämna: ”Det är inte mörkret därute som skrämmer mig, utan mörkret härinne”. Aron menar dock att de upplevelser han fått - både som medlem i JV och genom att lämna det religiösa - har varit till extremt stor nytta i hans liv. Han säger att han idag som chef har kunskap om t.ex. ledarskap och gruppsykologi och att den erfarenhet han fått genom att både vara ett JV och ex-JV är 38 erfarenheter man inte kan läsa sig till. I detta fall ser vi att Aron lyckats med att nyorientera sig i livet och införliva sin ex-roll i sin nya identitet och han säger själv att det definitivt går att skapa ett gott liv efter utträdet ur JV, men poängterar att det är viktigt att inte isolera sig. Han understryker att man behöver arbeta med sig själv, gå i terapi och träffa andra ex-medlemmar. I Arons fall lyckades han bryta sig loss ur gruppen, skapa ett ideologiskt skifte och lämna JV bakom sig, precis som Harris, Gringart och Drake (2018) skriver om. Idag tror han istället på att människor har ett andligt behov, men inte ett religiöst. Även Daniel menar att han ser erfarenheten av JV som ett ”äventyr” och är glad över att han haft en ”udda väg”, men hymlar samtidigt inte med att han känner att han förlorat många år av p.g.a. sitt medlemskap. Dessutom menar Daniel att det är en erfarenhet, d.v.s. att bli ett ex-JV, som är svår att dela med andra. Daniel säger för att betona just detta påstående: Det är svårt att bli förstådd. Det känns som jag ofta blir orättvist bedömd, det är lite som att ha ett brutet ben – fast ingen ser det. 6.3 Ex-medlemskap och problem med en internaliserad världsbild De första 10 åren berättade jag det inte för särskilt många, att jag var ett ex-JV. För någonstans, även om jag faktiskt inte ångrat mig ens en sekund att jag lämnade det där, så har det fortfarande funnits nån typ av lojalitet gentemot det. Aron som citeras ovan säger att han inte förstod på flera år att han hade den typen av lojalitet, och jämför den med samma lojalitet som ett barn kan ha till missbrukande föräldrar: ”Man har haft en väldigt dålig upplevelse av något, men genom att berätta om det outar man också någon annans problem”. Dessutom erkänner Aron att han i många år också hade en gnagande känsla i sig: ”Tänk om dom ändå har rätt?” Här framgår ett mycket tydligt ”vi och dom”-tänk, vilket liknar Goffmans (2000) teamskådespel där en medlem kommit in bakom scenen och nu har tillgång till destruktiv information om gruppen som kan avslöjas för publiken, d.v.s. en förrädare. Eftersom Aron vid tidpunkten uppenbarligen inte heller hade lämnat sin ex-roll fortsatte han att spela med och upprätthålla teamframträdandet (ibid), d.v.s. vad Ebaugh (1988) menar när hon talar om en ”kvarhängande identitet”. 39 Alla de intervjuade beskriver därtill JV som en rörelse som erbjudit sina medlemmar enkla sanningar och ett slags facit med de rätta svaren på livets alla sorters frågor. Märta säger t.ex. att det efter utträdandet ”var svårt att vara fri att tänka själv”, något som också Daniel bekräftar då han förklarar att livet i JV var väldigt enkelt eftersom ”Det här är rätt, gör så här!”. Även Linda utvecklar detta vidare när hon resonerar om hur svårt det är att bli ett ex-JV, då det inte längre finns ett facit att använda. Detta stämmer väl överens med vad Enstedt, Larsson och Mantsinen (2019) beskriver: att beteenden som bottnar i religiösa läror och moraliska koder tenderar att fortsätta färga livet för en avhoppare, speciellt om lärarn internaliserats som barn. Aron beskriver vidare JV som en toppstyrd, svart/vit och ”ganska oskön organisation”, och menar att JV ”skruvade upp volymknappen genom att säga att JV är den enda sanna religionen”. – och att det fanns en stolthet i det. När så dessa ”sanningar” började skava, t.ex. Märta som menar att hon faktiskt kände att hon lurade andra eller Aron som inte med trovärdighet kunde studera vidare inom JV, kan vi följa processen att bryta sig loss från gruppen som Harris, Gringart och Drake (2018) problematiserar i sin studie - då rollkonflikten med den sociala identiteten i mötet med den egna identiteten innebär en diskrepans mellan grupp-medlemskap-jaget - och att medlemmen antingen måste lämna gruppen eller anpassa sig. Aron positionerar sig här tydligt mot den förra gruppen och säger att det är rimligt med höga krav men att det blir till ett hyckleri om de som leder gruppen inte lever upp till samma höga ideal. Allt medan medlemmarna som desperat försöker göra det istället utsätts för känslor av skam och skuld. Det var fel och en synd att känna vissa känslor. Och synd och fel att tänka vissa tankar […] Men jag tror själv inte att vi kan styra tankar och känslor på det sättet, och då blir ju varje dag ett misslyckande. Otroligt destruktivt! Det är otroligt svårt att göra sig fri från den typen av inre censur som är implementerat i en (IP Aron). Detta kan vidare kopplas till Pannafino och Cardano (2017:1) som alltså menar att ”discovery of a hidden deception, the breach… of trust” är det som får många medlemmar att lämna sin religion – inte en förlorad tro på ideologin (”den personliga tron”). Aron konstaterade ju också tidigare att han upplever att människan trots allt har ett inneboende behov av andlighet. 40 6.3.1 Konstruktion av ”den andre” På samma sätt som ex-medlemmar positionerar sig mot en grupp efter sitt utträde, tar gruppen tydligt avstånd från ex-medlemmen, den s.k. förrädaren (Goffman 2000). Den slutna rörelsen har ju hela tiden haft ett vi-och-dom-tänk för dess överlevnad skull (Ebaugh 1988; Harris, Gringart & Drake 2018) och rörelsen använder sanktioner mot ex-medlemmen både som straff och i varnande syfte, t.ex. shunning. De som också investerat mycket i gruppen - och sedan lämnar den - skattar ofta sin hälsa sämre (Scheitle & Adamczyk 2010) och som vi sett kan apostater må dåligt på många olika sätt. Därtill är en synd mot JV - enligt JV - också en synd mot Jehova, varpå övriga medlemmar tänker: ”How can I be someone´s friend if he is an enemy of my best friend? ” (Luther 2023:108). Alla jag intervjuade talade därför om vikten av rätt stöd - och några nämner vikten av rätt kompetens ute i samhället hos vårdgivare. För övrigt hade alla intervjuade varit i kontakt med andra avhoppare, t.ex. genom Hjälpkällan. Här kan det dock tänkas att ex-medlemmar på olika Internetforum är ett ganska homogent klientel, varför ett mer polariserat narrativ om såväl JV som apostaten skapas där (Lewis 1989; Enstedt 2019). Man kan med Goffmans (2000) ord säga att man tillskriver varandra roller som man både förväntas leva upp till, liksom förväntar sig att andra ska leva upp till. Lewis drar även detta till sin spets och menar att vissa ”anti-cultists” (1989:395) är lika kultlika som den religiösa grupp man försöker ”demonisera”. Att rollen som apostat är känslig går därför inte att komma från och Aron säger att han i kontakt med avhoppare som varit borta från JV i decennier - t.ex. om han ska intervjua någon - ändå menar att dessa oftast vill förbli helt anonyma i sina svar. Det kan ju i många fall finnas goda grunder för att kritisera en rörelse som man lämnat, men man måste samtidigt vara uppmärksam på att ” … in order to make a rational explanation for earlier behaviours and belongings it is also necessary to distance oneself from the ex-position and one way to do so is to publicly frown upon one’s former religion. A new identity is constructed also by how a person relates to their past” (Enstedt, Larsson och Mantsinen 2019:5). Vi ska avslutningsvis också påminna oss om det Pannofino och Cardano (2017) skriver efter att ha analyserat apostaters narrativ: det handlar inte bara om att tappa tron, utan om att ett bedrägeri har upptäckts, vilket gjort att tillitens band mellan medlemmen och gruppen brustit. Igen ser vi att det är avgörande att båda parter gestaltar sina roller på ett korrekt och äkta sätt - vilket den andra förväntar sig. Detta bedrägeri kan t.ex. vara när Märta började upptäcka att läran hon trodde på inte var sann och att JV citatfuskar i jakt på att belägga sina påståenden, eller Daniel som insåg i diskussioner med ateister online att JV´s lära inte kunde vara sann. 41 På samma sätt var det med Arons högskolestudier (han läste bl.a. idéhistoria); han började tänka att han var uppvuxen i ett sammanhang som han med stor sannolikhet inte hade valt om han inte vuxit upp i det – och utbildningen kom att bekräfta tankar om JV och läran som Aron redan hade. På så vis ingår det även i ex-medlemskapet att ”inse” att man blivit ljugen för, manipulerad och bedragen (Luther 2023). Det blir förstås mer komplicerat om man samtidigt känner att man fått ut mycket gott av sitt medlemskap i gruppen, vilket flera intervjupersoner säger: En trygg uppväxt, ett stort socialt närverk, fasta ramar, vuxna förebilder, ett meningsfullt sammanhang, roliga tillställningar, utbildning i retorik, en vilja att göra gott etc. Kristina som säger att hon genom sitt medlemskap och engagemang i JV lärt sig att vara social och inte ha förutfattade meningar om människor, positionerar sig vidare tydligt mot JV som ”sekten” och säger följande: Dom säger, Jehovas vittnen säger, att Sanningen ska göra er fria. Och det är jätte- jättesant! Därför att sanningen om sekten och sanningen om våra liv är utanför – det är där friheten finns! Ovan ser vi alltså tydligt hur svårt det blir för ex-medlemmen att få ihop de ”sanningar” som givits av rörelsen, och som man internaliserat, när man sedan lämnar gruppen och ska skapa sig en ny identitet och ny roll. Tidigare fanns ”sanningen” inom gruppen och ”lögnen” utanför, i världen. Nu skapar man en dikotomi där förhållningssättet är tvärtom. 42 7. Sammanfattande diskussion I alla livsberättelser framställs utträdet ut Jehovas vittnen vara förknippat med konsekvenser för ex-medlemmen, kostnader som ter sig olika för olika individer. Vissa får kämpa mer med känslan av ensamhet och avsaknad av mening, delaktighet och gemenskap, medan andra t.ex. inser att bortprioriteringen av utbildning ”i världen” skapat ett hinder för att ta sig framåt efter utträdet. I samtliga fall kan det dock konstateras att lämnandet inneburit ett flertal negativa följder i apostatens liv. Inte minst har detta också berott på att man under sitt medlemskap i JV internaliserat rörelsens ”facit” och gjort gruppens sanningar mer eller mindre till sina egna, vilket blir extra problematiskt för de medlemmar som lämnar rörelsen innan de lämnar själva ideologin. Hos åtminstone två av de intervjuade innebar detta att man nu var en ”levande död”; man hade lämnat JV men var dömd till döden i Harmagedon. Processen - innan, under och efter apostasin - ser därmed mycket olika ut för de olika informanterna, men gemensamt i alla narrativ är att denna process haft en mycket stor påverkan på de enskilda individernas liv. Sammantaget påverkade också detta synen de intervjuade hade av sig själva och sin identitet, varpå det var olika svårt och tog olika lång tid för dem i nyorienteringsfasen att omskapa sin identitet och lära sig att gestalta nya roller – med nya förväntningar (på sig själv och på andra). Man kan därmed säga att erfarenheten och upplevelsen av att vara ett Jehovas vittne - och sedan bli ett ex till rörelsen - tillskrevs en stor betydelse, dock beskrivet på olika sätt. En av de intervjuade menade också att hon efter mer än två decennier fortfarande var i exitprocessen och ständigt fick arbeta på att bearbeta sina upplevelser och sörja sin förlorade barndom. Något som Ebaugh (1988) alltså förklarar med att vissa ex upplever en slags kvarhängande identitet. Att bearbeta sin upplevelse och erfarenhet av sitt tidigare medlemskap var vidare mycket viktigt för alla, där också alla sökt hjälp och stöd genom t.ex. terapi, psykiatri, vårdcentral, vänner – och inte minst genom att tala med andra ex-medlemmar, d.v.s. apostater. Att söka stöd hos andra ex-medlemmar i stödgrupper, ofta på olika Internetforum, kan dock påverka apostaten att föra ett mer polariserat narrativ mot gruppen hen lämnat, då man i sin orientering mot det nya - där man är ex till något - behöver förhålla sig till den förra gruppen. Det kan också finnas ett behov av att ”rättfärdiga” att man lämnat gruppen. Dock verkar kontakt med andra avhoppare i någon form vara konstruktivt för exet, när denne ska bygga upp sitt liv. Ofta möts avhoppare också av olika professioner - t.ex. kuratorer, socionomer, läkare, lärare - 43 och det är viktigt att dessa har adekvata verktyg, och tillräcklig kunskap, för att ge rätt insatser. Informanterna i studien uttryckte här en tydlig önskan om att särskilt vårdpersonal behöver mer ingående kunskaper inom ämnet för aktuellt arbete, för att på så vis kunna erbjuda rätt stöd. Avslutningsvis är min önskan att denna studie ska ge insikt i att det fattas kunskap i ämnet religionskunskap – och att det behövs påtryckningar på politiker för att få till stånd forskning kring inte minst religionsfrihet och andlig kränkning. Med andra ord mer forskning kring vad som händer när medlemmar lämnar sin religiösa grupp, vilket det beslutades om redan i den statliga utredningen ”God Tro” 1998. Det behövs också forskning kring hur en ex-medlem kan få rätt stöd att ombearbeta sin identitet för att integrera den gamla rollgestaltningen med den nya, där båda får ta plats och den gamla identiteten inte bara är något som bör tas avstånd från. Min förhoppning är att denna studie har kunnat lägga ytterligare en pusselbit till det pusslet. 44 Referenslista Andreasson, Jesper & Johansson, Thomas (2020). Vetenskapsteori, grunder och tillämpning. Lund: Studentlitteratur AB. Barron, Karin (1999). "Ethics in qualitative social research on marginalized groups" (elektronisk). Scandinavian Journal of Disability Research, 1:1, 38-49. doi:10.1080/15017419909510736. (Hämtad 2023-11-11). Bet. 1994/95:So406. Andlig kränkning. Bet. 2000/01:So395. Andlig kränkning. Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber. Cottee, Simon (2015). The Apostates: When muslims leave islam. London: Hurst & Company. David, Matthew & Sutton, Carole D. (2016). Samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur AB. DeWalt, Kathleen & DeWalt, Billie R. (2002). Participant observation: A guide for fieldworkers. Walnut Creek, CA: AltaMira Press. Ebaugh, Helen Rose (1988). Becoming an EX – The process of role exit. London: The University of Chicago Press. Eldberg, Åke (2013). Det ointagliga tornet. Om kristen tro och Jehovas Vittnen. Helsingborg: GAudete förlag. Engelv, Erik (2021). Jag är inte död (talbok). Storytel Original. Enstedt, Daniel (2019). “Sociological Approaches to Leaving Religion”. I Daniel Enstedt, Göran Larsson och Teemu T. Mantsinen (red.): Handbook of Leaving Religion. Brill Handbooks on Contemporary Religion, Volume 18. Brill: Leiden/Boston (E-book). Enstedt, Daniel, Larsson, Göran & Mantsinen, T. Teemu (2019). “Leaving Religion: Introducing the Field”. I Daniel Enstedt, Göran Larsson och Teemu T. Mantsinen (red.): Handbook of Leaving Religion. Brill Handbooks on Contemporary Religion, Volume 18. Brill: Leiden/Boston (E-book). Goffman. Erving (2000[1959]). Jaget och maskerna (talbok). MTM. Gud som haver barnen kär (2022). Fem avsnitt: ”Det är fruktansvärt varmt i helvetet”, ”Gud hör alla syndiga tankar”, ”Om du sviker Gud förlorar du din familj”, ”När Gud går före barnen”, ”När ingen hör dig skrika” (TV-program). Sveriges Television, SVT Play, 7 februari 2022. Guthrie, Gerard (2010). Basic Research Methods: An Entry to Social Science Research. Sage Publications India Pvt Ltd. doi:10.4135/9788132105961. 45 Harris, J. Kira, Gringart, Eyal & Drake, Deirdre (2018). ”Leaving ideological groups behind: A model of disengagement”. Behavioral sciences of terrorism and political aggression, 10, 2, 91-109. doi:10.1080/19434472.2017.1299782. JW.ORG (2023). https://www.jw.org/sv/ (Besökt under flertal tillfällen 2022-2023). Järvå, Håkan (red.) (2009a). Sektsjuka: Bakgrund, uppbrott, behandling (talbok). MTM. Järvå, Håkan (2009b). “Att behandla människor som farit illa i auktoritära och totalitära rörelser”. I Håkan Järvå (red.): Sektsjuka: Bakgrund, uppbrott, behandling (talbok). MTM. Kuttim, Jenny (2022). Saninngsbärarna. Stockholm: Mondial. Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur AB. Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. 3 uppl. Lund: Studentlitteratur AB. Lewis, James R. (1989). ”Apostates and the legitimation of repression: Some historical and empirical perspectives on the cult controversy”. Sociological Analysis, 49, 4, 386-396. Liedgren Dobronravoff, Pernilla (2007). Att bli, att vara och att ha varit: Om ingångar i och utgångar ur Jehovas vittnen i Sverige. Diss. Lunds universitet, Socialhögskolan. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:627201/FULLTEXT01.pdf Liedgren Dobronravoff, Pernilla (2009). “Att lämna en värld – om utgångsprocessen från Jehovas vittnen”. Socialvetenskaplig tidskrift, nr 3-4, 390-412. Luther, Rosie (2023). “What happens to those who exit Jehovah´s Witnesses: An investigation of the impact of shunning”. Pastoral Psychology, 72, 105-120. doi:10.1007/s11089-022-01051-x. Nyström, Ann-Sofie (2012). “Mellan empati och kritisk granskning? Forskningsdeltagande som risk”. I Hildur Kalman & Veronica Lövgren (red.): Etiska dilemman: forskningsdeltagande, samtycke och utsatthet. Malmö: Gleerups Utbildning AB. Pannofino, Nicola & Cardano, Mario (2017). “Exes Speak Out, Narratives of Apostasy: Jehovah’s Witnesses, Scientology and Soka Gakkai”. International Journal for the Study of New Religions, 8, 1, 1–26. doi:10.1558/ijsnr.34152. Ransom, J. Heather, Monk, L. Rebecca, Qureshi, Adam & Heim, Derek (2021a). “Life after Social Death: Leaving the Jehovah´s Witnesses, Identity Transition and Recovery”. Pastoral Psychology, 70, 53–69. doi:10.1007/s11089-020-00935-0. Ransom, J. Heather, Monk, L. Rebecca & Heim, Derek (2021b). “Grieving the Living: The Social 46 Death of Former Jehovah’s Witnesses”. Journal of Religion and Health, 61, 2458–2480. doi:10.1007/s10943-020-01156-8. Regeringskansliet (2011). FN´s konventioner om mänskliga rättigheter (Artikelnummer: A11.017). https://www.regeringen.se/contentassets/87af45b9fb7f449a909b686204bb5527/fns-konventioner-om-manskliga-rattigheter/ Rennstam, Jens & Wästerfors, David (2015). ”Att analysera kvalitativt material”. I Göran Ahrne & Peter Svensson (red.): Handbok i kvalitativa metoder. 2 uppl. Malmö: Liber AB. Rousselet, Morgane, Duretete, Oliver, Hardouin, Jean-Benoit & Grall-Bronnec, Marie (2017). ”Cult membership: What factors contribute to joining or leaving?”. Psychiatry Research, 257, 27-33. doi:10.1016/j.psychres.2017.07.018. Scheitle, Christopher P. & Adamczyk, Amy (2010). “High-cost religion, religious switching, and health”. Journal of health and social behavior, 51, 3, 325-342. doi:10.1177/0022146510378236. Sektpodden, avsnitt 1-167 mellan 2019-09-25 till 2023-03-25 (podcast). https://poddtoppen.se/podcast/1481404070/sektpodden SOU 1998:113. I God Tro – samhället och nyandligheten. SST / Myndigheten för stöd till trossamfund (2024). https://www.myndighetensst.se/kunskap/statistik-om-trossamfund.html https://www.myndighetensst.se/bidrag/bidragsberattigade-trossamfund.html https://www.myndighetensst.se/bidrag/utbetalade-bidrag.html (Hämtad 2024-03-08). Story (2023). “Sektbarnets hämnd” (TV-program). Sveriges Television, SVT Play, 20 april. Svahn, Clas (2012). Sekter, hemliga sällskap och domedagsprofeter i Sverige och världen. Sundbyberg: Bokförlaget Semic. Svenska Folkbibeln, 2015-års översättning. SVT Nyheter / Lokalt Västmanland (2014). ”Jehovas Vittnen lämnar Sverige”, 26 augusti, uppdaterad 27 augusti. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/jehovas-vittnen-lamnar-sverige Umeå Universitet (2024). Religionsvetenskap. https://www.umu.se/institutionen-for-ide-och-samhallsstudier/forskning/vara-amnen/religionsvetenskap/ (2024-03-17). Uppdrag Granskning (2022). “Ärren från Jehovas Vittnen?” (TV-program). Sveriges Television, SVT PLAY, 23 februari. 47 Uppdrag Granskning (2023). “Ärren från Jehovas Vittnen – Vad hände sen?” (TV-program). Sveriges Television, SVT Play, 28 juni. Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (ISBN 9173070084). https://www.vr.se/analys/rapporter/vara-rapporter/2002-01-08-forskningsetiska-principer-inom-humanistisk-samhallsvetenskaplig-forskning.html Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed (VR1708). https://www.vr.se/analys/rapporter/vara-rapporter/2017-08-29-god-forskningssed.html 48 Bilaga 1 (Intervjuguide) 1. Kan du beskriva processen som innebar att du lämnade Jehovas vittnen? Hur skedde utträdet? Vilka reaktioner mötte du/var du rädd för? Vad har varit svåraste/lättaste med att lämna tron och det religiösa sammanhanget? 2. Vilken relation har du till din familj/vänner i Jehovas vittnen efter att du lämnat kyrkan? Hur ser din familj/vänner på dig efter att du lämnat kyrkan? Hur agerar de? 3. Har du lämnat en religion eller din personliga tro? Hur benämner du dig själv nu? (Ateist?) 4. Vad betyder Jehovas vittnen för dig? (En personlig tro? Praktik? Kultur? Religion? Regler?) 5. Hur, när och varför gick du med/lämnade du Jehovas vittnen? 6. Kan du beskriva dina erfarenheter av att tillhöra Jehovas vittnen (innan du lämnade)? - Har du upplevt något destruktivt i ditt f.d. religiösa sammanhang? - Har du upplevt något positivt i ditt f.d. religiösa sammanhang? 7. Har du upplevt hot/våld under ditt medlemskap – och/eller i anslutning till att du lämnade? 8. Kan du beskriva dina erfarenheter av att vara ett ex-Jehovas vittne? På vilka sätt har det påverkat ditt liv? 9. Vad tror du om framtiden? Vad hoppas du på? Om du hade möjlighet, vad skulle du säga till de som fortfarande är med i Jehovas vittnen? Är det något som du skulle vilja förmedla till dem? 10. Något övrigt du tycker är viktigt att jag får veta? 49 Bilaga 2 (Informationsbrev) Information till deltagare i aktuell studie: Apostater – avhoppare från destruktiva religiösa sammanhang Jag heter Therese J. Sundberg och jag skriver min kandidatuppsats vid Göteborgs universitet, vid den Humanistiska fakulteten inom ämnet religionsstudier. Studien kommer att avhandlas på ett seminarium under hösten 2022 / våren 2023 – och efter examinering kan studien komma att publiceras elektroniskt i universitetets databas. Målet med studien är att se hur destruktiva religiösa sammanhang påverkar den individ som väljer att lämna, men även exitprocessen och hur roller skapas, upprätthålls, ifrågasätts och dekonstrueras. Studien grundar sig på enskilda intervjuer med avhoppare från Jehovas vittnen. Det är en semistrukturerad intervju med ca 10 frågor och varje intervju beräknas ta max 60 minuter. Intervjun kommer att spelas in (om en informant inte vill det meddelas intervjuaren skyndsamt). Insamlat material behandlas utifrån fokus på konfidentialitet – och alla svar kommer att anonymiseras. Datan kommer enbart att användas för aktuell studie och sedan förstöras. Deltagandet i studien är frivilligt och informanten kan när som helst dra tillbaka sitt deltagande utan att specificera varför. (Eventuellt redan insamlat material kan dock fortfarande komma att användas för studiens syfte.) Handledare: Daniel Enstedt, universitetslektor på institutionen för litteratur, idéhistoria och religion. Therese J Sundberg gusthersu@student.gu.se Göteborg, 17 april 2022 |
|---|